Ett alfabet från hjärtat

"Ett sällsynt exemplar"

2012-02-10T13:56:00.000-08:00

Lyssnar på Lasse i Parken och tänker på dig, mitt hjärtas prins, min päälskii.
Tänker på perspektiv, direktiv och initiativ.

Tänker på perspektiv. Början, mitten och slutet de tre åren man ska gå i gymnasiet och hur jag var en annan människa då. Rebelliska tonårstankar och en växande ångest. Allt för att vara annorlunda och samtidigt normal. Allt för att inte vara som dem, men inte vara utanför. Vilsenhet och självsäkerhet på samma gång. Ett virrvarr av uppsatser, fika i skolcafét med tjejgänget, spana in de jag såg på stan, naturkunskap i evighetslånga timmar och en viss grabb som spelade en roll som inte var hans riktiga jag.

Direktiv från alla håll "var det där", "gör så där", "tänk såhär". Ett liv som delades, men som gick isär någongång i samband med att jag växte ur min misär.

Jag tänker på pespektiv. Jag tänker på nätterna av mörker och oro i ensamhet mellan sänglakan och ett virrvarr av vita väggar och besök i världar jag inte tillhörde. Blåa filtar, röda soffor och all den där jävla skidskyttet jag inte ville se på tv. Jag tänker på bussar till Frankrike och gröna dalar. På skypesamtal in sent på nätterna med en pojke jag ibland kallade bror. Jag tänker på sms till en vän mitt i natten som faktiskt blev som en bror och hämtade mig när jag sprang bort. Musik, förbannad och besviken. Jag tänker på dig inte fanns där då och hur det sårade mig. Terapitimmar och samtal som inte rimmar.

Jag tänker på nutid och framtid.

Imitativ och drömmar. "jag vill det där", "jag fungerar så här", "jag lever här". Jag tänker på människor jag mött och lämnat, i tårar, skrik och tystnad. Med en känsla av sorg eller lättnad. Jag tänker på dagen du steg in på mitt favorit café och hur jag sedan föll för dig. Vi bråkar, pratar, älskar, skrattar, gråter och lever. Nu är du på andra sidan landsgränsen ett tag. Arbete, pengar, elektronik, problematik. Men du vet, det löser sig, för jag älskar ju dig.

Jag tänker på drömmar, funderingar, framtid. Verkligheten, vara vuxen, vilja något överhuvudtaget. Utbildningar, lägenheter, kaffekoppar i olika färger, lådor, drömmar, pengar, böcker, och våga leva på riktigt. Jag tänker på utställningen, att måla med mörker för att skapa ljus. Föreläsningar, tal, sjunga i kören, läger, ungdomar, och ta en plats som ledare i en grupp.

Och eftersom jag ändå döpte inlägget efter Lasses låt så kan jag ju säga. Jag är ett sällsynt exemplar, du är ett sällsynt exemplar, vi är ett sällsynt par.

Jag tänker på dig, mig och livet

"när mörkrets sista trummor dånar ut
överger & lämnar mig kvar
jag blundar i en frusen tyst minut
ett mycket sällsynt exemplar

ljus - stanna kvar
kom & var min vän
ljusna mig igen, igen, igen"

- Lars Winnerbäck

VÄLGÖRENHET

2012-01-29T01:08:00.001-08:00

Hjälp till! Byt startsida och skänk pengar till välgörenhet utan att du måste betala dyra pengar :)

http://www.godstart.se/in.php?in=1000465

Frihet & Kärlek

2011-11-23T11:33:00.000-08:00

Du kom till mig som i en dröm, en främling, som drog mig upp ur mitt förflutna och in i något nytt, något vackert, någon form av frihet med varandra

Tillsammans är vi fria

*
Jag räknar på fingrarna
hur dina hjärtslag långsamt blir mina
och jag håller aldrig andan längre
för med dig är jag fri

Jag älskar dig Sebastian

Jag räknar på fingrarna
hur våra dagar långsamt helar det som varit
och jag ser hur våra händer passar bättre
ihop än hans någonsin gjorde

*

Jag räknar hjärtslag

*

Du tål att se mig stark
du håller om mig
när jag är svag

*

Ömsesidig respekt

*

Vi är ingen maktkamp
vi är ärlighet och känslomässighet

Jag räknar dina blinkningar
för jag vet att du ser mig
som en individ
värd hänsyn

*

Jag räknar på fingrarna
hur mina hjärtslag långsamt blir dina
och jag vill inte ändra dig
för du är fri

Jag älskar dig Sebastian

Jag räknar på fingrarna
hur våra känslor långsamt helar det som varit
och jag ser hur våra tankar passar bättre
ihop än hennes någonsin gjorde

*

Jag räknar hjärtslag

*

Jag tål att se dig stark
jag håller om dig när du är svag

*

Ömsesidig kärlek

*

Vi är ingen stridighet
vi är drömmar och öppenhet

Jag räknar våra hjärtslag
för jag ser en framtid med dig
som lever av ljus
och hänsyn

*

Jag räknar på fingrarna
hur hjärtslagen långsamt blir våra
och ingen kan tämja oss nu
för tillsammans är vi fria

Jag älskar dig Sebastian

Jag räknar på fingrarna
hur våra dagar långsamt helar det som varit
och jag ser hur våra liv passar bättre
ihop än deras någonsin gjorde

*

Jag räknar hjärtslag

*

Snöleopard

2011-10-08T03:29:00.001-07:00

Snart ses vi igen, mitt hjärtas virvelvind <3

Sebastian.

Jag är starkare nu [dåtid är du]

2011-08-22T09:54:00.001-07:00

En gång höll du din hand kring mitt hjärta
sa att jag var ditt allt

Jag gav dig mitt allt
du var havet och jag var ditt salt

Det var en tid av passion
och längtan

Men när jag såg dig nu

Ett hånflin
för att dölja
hur ont det gör att vara du

Tycker synd om dig
men du gör illa mig

med dina ord
med dina blickar
med din närvaro

"När vi gjorde slut,
var det som att femtio kilo
lyftes från mitt hjärta"
sa du kallt

jag vet att det inte var allt

Du kan inte se dina brister
tror att allt går att laga med klister
fattar inte att det är din trygghet du mister

Kalla mig vad du vill
du är inte den
jag kommer vända mig till

Du måste inse att du kan ha fel
kan inte leva på att sänka andra
om du någonsin vill bli hel

"Jag är starkare än du, det har jag lärt mig nu"

En gång höll du din hand kring mitt hjärta
sa att jag var ditt allt

Jag gav dig mitt allt
du var havet och jag var ditt salt

Jag tänker inte sörja
eller be dig komma tillbaka

Du stjäl min energi
sårar och sänker
min livsfilosofi

Det kan aldrig bli vi

[Du vet, allt det här är förbi]

Starkare

2011-08-22T09:11:00.001-07:00

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt
Även om du grät och sa jag har aldrig känt såhär
Även om du sa förlåt för allt som du har gjort
Så skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär
Om du lovade att ändra dig och bli normal
Om du sa jag kommer alltid att älska dig
Skulle det inte spela någon roll
För tro det eller ej men jag älskar inte dig

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer

Men du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du har sårat mig mera än du tycks förstå
Men ett öga för ett öga, ja det heter väl så
Och du som tror på karma, och kallar dig lärd
Borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd

Nej du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Oh, oh ,oh

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Vad ska jag göra?

2011-07-31T03:15:00.000-07:00

Fröken Fågel, min näktergal var här och sov över natten. Hon är vacker och hon sjunger om solen. Solen har gömt sig bland molnen idag och jag funderar på vad jag ska göra med min eftermiddag. Middag får bli ett senare problem men lunch blir nog så lat att jag tänker äta vita bönor i tomatsås (Hanna skulle vara stolt över mig). Jag läser lite i flammande bägaren igen och flyr in i magins värld. Världen är i kaos och harmoni samtidigt. Det är krig i Gaza och fred i Sverige. Perspektiv.

We are the kings and queens of promise sjunger 30 seconds to mars i mina högtalare nu, eller snart när de kommit förbi versen. Min studentmössa ligger på baslådan och kollar på mig, som för att säga "Mikaela, vad ska du göra med ditt liv?" Till hösten blir det plugga upp kurserna jag missat i gymnasiet medan andra fäller ut sina vingar och lämnar vår lilla stad. De ska jobba, plugga vidare eller resa runt i världen. Jag försöker att inte vara bitter för det, finns ju anledningar till att jag missat så mycket. Jag var ju sjuk.

Så vad ska jag göra med min dag? Ska jag åka in till den så kallade "festivalen" i staden eller ska jag ringa en vän? Eller ska jag helt enkelt begrava mig bland mina böcker tills jag ser ord innanför ögonlocken? Jag vet inte, jag vet inte...

Poesi och målat

2011-07-28T12:47:00.000-07:00

Lite som jag målat kanske jag borde lägga upp? Kanske borde bli mer aktiv på att skriva min poesi här med? Jag vet inte..

Så håll min hand i gryningens första timma
bli daggen på rosbladen

bli min
i morgondag

innanför revbenen
bröstkorgen
muskelmassan
har jag gömt

ett skört hjärta av glas

kom kladda på min själ

plocka mina blomblad
och håll min hand i sensommardimman

Perspektiv

2011-07-24T03:35:00.000-07:00

Det känns som det var hundra år sedan mina fingrar rörde tangenterna för att skriva ett blogginlägg. Jag minns förr när att skriva en mening tog så mycket längre tid, för att jag behövde leta efter bokstäverna, nu skriver jag utan att ens titta på tangentbordet. Jag minns förr när jag tyckte att vägen in till vår lilla stad var lång. Jag minns hur jag spenderat timmar med att undersöka moln i minsta detalj. Jag minns fysiklektionerna i högstadiet som jag spenderade med att spana på killar. Det är sånt jag vill minnas, vackra, härliga minnen om sommar och sol.

Men tyvärr är det inte de enda minnen som spökar i mitt huvud. Jag minns tider där varje ord jag skrev var kodat, så ingen skulle se hur djupt ner jag höll på att sjunka. Jag minns tider då jag var mer blod, sår och ångest än människa. Tider i depressionens mörker, att försöka gömma allt som var sjukt i mig. Låtsas att tvånget, paniken, rädslan aldrig fanns. Låtsas som att korridorer bakom tunga låsta dörrar aldrig fanns. Mediciner och rutiner. Vägen tillbaka till verkligheten, när min världsbild hade kastas omkull totalt.

Nu sitter jag igen vid mitt tangentbord och låter orden rinna av mina fingrar likt poesi. Från naiv till naivare till något klokare. Från ett oskuldsfullt barn, till en självdestruktiv tonåring, till att stå på gränsen till vuxenvärlden. Nästa år blir jag tjugo och måste stryka tonåringen ur min åldersbeteckning. Vart leder vägen nu? Vart är jag påväg?

Är det här början på något nytt eller kommer jag falla tillbaka i samma banor igen? Jag kommer alltid att ha det skrattande barnen och den gråtande tonåringen djupt inom mig. Jag måste bara lära mig hitta den nya unga kvinna som ska bli den jag är och vill vara. Det handlar om att få perspektiv på livet och lära sig att allt inte är svart eller vitt, bra eller dåligt.

Det handlar om att börja om på nytt.

Livet består av perspektiv,

men jag är den som måste välja väg.

Sjökor och stekare (randomness)

2011-05-10T11:23:00.000-07:00

RANDOM SÖKNING PÅ WIKIPEDIA KAN GE EN MER VETSKAP OM VIKTIGA ELLER MINDRE VIKTIGA SAKER I LIVET. Här var min senaste:

"Sjökor och stekare är en bloggopera med kärlek, resor, relationer och snöskoteråkning som teman.
Det är cirka 400 gymnasister från Dragonskolan i Umeå som på en blogg har skrivit varsin text om exakt 100 ord. Dessa har sedan bearbetats till en föreställning av kompositionselever vid Musikhögskolan i Piteå under ledning av författaren och rockprofessorn KG Johansson.
Operan hade urpremiär den 9 november 2007 på NorrlandsOperan och regisserades av Staffan Aspegren." - wikipedia

Varför skrev jag detta på min blogg? Jag kände för det. Bara för att. "No reason" XD

"Cause it's my problem If I want to pack up and run away"

2011-04-07T12:53:00.001-07:00

Dagarna går, snart är det vår igen, igen, igen. Det trodde vi aldrig när vintern stormade utanför våra skottsäkra fönster. Det trodde vi aldrig när kallt, kallt slask smög sig in genom de tusen små hålen i våra kängor. Det var svarta kängor sa hon och log mot mig med snöstjärnor i håret. Långt långt svart hår, tunnt som siden, lika tunn som mina tankar en vintermorgon i juni. Hur kan det vara vinter i juni? frågar du och rynkar på ögonbrynen så där som du alltid gör när du tänker för mycket. Kent sjunger om sommarsnö och vinterdroger. Jag lyssnar på Marina and the Dimonds. I am not a robot, I am not a robot.

Vänner kommer och går, säger han, som levt livet bakom rosenbuskarna i dina drömmar. Mina tankar är för vilda för att stanna, stillastående, frysa fast igen. Igen. Igen.
Blås mina känslor omkull och täck min nakna kropp med drömmar.

Varför vill du flyga när du har fötterna på jorden? Varför vill du stanna på marken när du kan sväva ovanför molnen?

" People like to tell you

What you're gonna be
It's not my problem if you don't see what I see
And I do not give a damn if you don't believe
My problem its my problem
That I never am happy
It's my problem, it's my problem
On how fast I will succeed

Are you satisfied with an average life ?
Do I need to lie to make my way in life ?"

Nu är det vår snart. Igen. Igen. Igen.

I'm still alive

2011-01-24T08:03:00.000-08:00

Små små ord om sanningen, viskas, smeker och fångar mig. Lyft mig upp, lyft mig upp mot friheten, visa mig ljuset som kommer efter mörkret. Visa mig hur man dansar på sångerna från näktergalen, tar trevande steg över noterna som svävar i luften. De skriker att jag förstör, raserar murar och skapar sprickor i asfalten.

I have changed
I have changed
Just like you
Just like you

For how long
For how long
Must I wait
I know there's something wrong

Your concrete heart isn't beating
And I've tried to
Make it come alive

No shadows
Just red lights
Now I'm here to rescue you oh

Oh I'm still alive
I'm still alive
But can not apologize, no

Oh I'm still alive
I'm still alive
But can not apologize, no

So silent
No violence
But inside my head
So loud and clear

De kan inte se att jag dansar för en bättre värld, håller din hand när du faller. Störtar murarna för att skapa broar över forsens vilda svarta vatten. Skapar sprickor så att maskrosbarnen kan växa sig upp och blomma i den gråa världen. Jag förstör inte, jag försöker skapa en ny relation, ett skratt i dina ögon och små små ord om sanningen.

You're screaming
You're screaming

Covered up with a smile I've learned to fear

Just sunshine

And blue sky

Is this all we get

For living here

Come fire

Let it burn and love come racing through

Oh I'm still alive

I'm still alive

But can not apologize, no

Oh I'm still alive

I'm still alive

But can not apologize, no

Jag ska pryda mina väggar med blommor för att minnas våren när dagen blir till regnig kall höst. Jag ska gå vidare om du inte vill ha mig kvar. Dina ord ska inte fängsla mig mer för jag är fri, fri som vårvinden som blåser genom städerna.

I've learn to lose
I've learn to win
I've turned my face against the wind

I will move fast
I will move slow
Take me where I have to go

Oh I'm still alive
I'm still alive

Nu är det bara ord kvar, som viskar att jag är starkare än så. Du kan inte slå mig i bitar nu, för någonting kommer alltid hålla mitt huvud ovanför vattenytan. Sårad, skadad, en skadeskjuten fågel - men vid liv.

"Du kan slå mig i bitar
nånting inuti kommer att stå upp ändå
Du kan slå tills det vita vita
hatet är allt som återstår
Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?"

"Somliga vet att dom är starkare än andra
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana

jag tror att människor gör så av gammal vana"

Ingenting Någonsin

2010-11-28T12:55:00.000-08:00

Dom säger att jag varit trasig

 Aldrig har jag varit hel

 Dom säger det är nåt med benen men ingenting har någonsin varit mer fel

Dom säger att jag varit elak

 Alltid har jag varit rak

 Dom säger det är nåt med hjärtat men ingenting har någonsin slagit så hårda slag

Dom säger jag varit farlig

Alltid har jag varit svag

 Dom säger det är nåt med mitt huvud men ingenting har någonsin varit så nära ett svar

Genom en iskall vinter

2010-11-26T03:23:00.000-08:00

Det snöar och världen tar andra banor än vad som är planerat. Livet kör andra rutter, precis så som västtrafik kör vid nya tider då det är vinter. Inte för att västtrafik bryr sig om det snöar, för att kalla det vintertid, de är alltid lika förvånade att det snöar varje år.

Ibland händer saker vi inte önskar. Ni som vet, ni vet. Ni som vet vad jag menar, ni andra, fråga inte ens. Tänker lite på låten M, med Kent. Tänker lite på att döpa gator efter andra människor. Tänker på att jag vill hinna ge ett namn till varje snöflinga som faller, innan de träffar marken, men det hinner jag aldrig. Varför faller de så fort, när det är tänkt att de ska dala sakta ned?

"Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt"

Är det snö i våra lungor inatt med, älskling? Eller håller sig kylan utanför fönstret? Vi måste hålla varandra varma, vara yllekoftor och element i levande form. För tänk om vi skulle förfrysa, bli konstant blåtonade? Stampar fötterna i marken, gnuggar händerna mot varandra, allt för att hålla värmen genom en iskall vinter.

Vinternoll2 - Kent

" Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
kom hjälp mig jag behöver dig igen igen igen
http://www.free-lyrics.org

Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
kom hjälp mig jag behöver dig igen igen igen

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
kom hjälp mig jag behöver dig igen igen igen"

share the love we can rise up above If we try we can fly

2010-11-14T12:28:00.000-08:00

Is this all there is cause I don't want it no more
Is this all there is cause I don't want it no more
Is this all there is cause I don't want it no more
Is this all there is cause I don't want it no more

From my soul to my heart

From the ending to the start

In between it's an art and I live it

Is this all there is cause I don't want it no more
Is this all there is cause I don't want it no more
Is this all there is cause I don't want it no more

Is this all there is cause I don't want it no more

And I can see this change comin'
And I can see this change comin'
And I can feel this change comin'

(Flipsyde - No more)

Tysta mig med ditt kalla finger mot mina läppar.

2010-11-06T11:28:00.000-07:00

"E4, E18, väg 13, E22 -tänker på dig
hjulen går fort men jag kan inte komma ifrån, vad då?
det är storm i sverige, orkaner i skåne, det har stormat i mig det senaste året
alla är rädda, men jag är glad över att slippa va ensam & rädd idag

du brände dig & det blev aska av mig men
vi sprängdes snyggast av alla, va
du brände dig, det blev aska av mig men
visst exploderade vi fint, eller hur?

jag har flytt till smygehuk för alla minnen gör mig sjuk
& ryktena på stan om hur ni mår bra
& jag har flytt till smygehuk för alla minnen gör mig sjuk
& ryktena på stan om hur ni mår bra

det är storm i sverige & orkaner i skåne & det har stormat i mig det senaste året
alla är rädda, men jag är glad att slippa vara ensam & rädd idag"

Jag önskar jag kunde hålla din hand nu, ta bort alla vita väggar och springa snabbt barfota över solvarm asfalt. En gång skrev jag en anteckning på mobilen "vår asfaltsväg blöder tjära i värmen" och jag minns inte om jag fortfarande har kvar den. Ibland är det nog så att även vi kan blöda tjära som om allt blod stelnat i ådrorna. Hatar när din röst låter så skör när jag ringer dig, för jag vet att jag inte kan göra den stark igen på ett ögonblick. Jag vill bara vara ögonblick, ni vet, när det glimmar till framför ens blick för en sekund. Som när man tittar ut över havsvatten i gryningen och ser de första solstrålarna glimma mot ytan. Jag vill vara ett sånt ögonblick som glittrar till. Minnen.

Jag kan inte skriva allt jag vill, för ögon kan läsa, munnar kan viska.

Hand i hand mot drömmarnas land.

Projektarbetesfilosofier

2010-09-01T04:21:00.000-07:00

Det handlar om att springa in i en värld av ord som bara blir ett oskarpt mönster. Som när man kisar och försöker läsa text på allt för långt avstånd. Man kan bara se konturer och mönster. En dag skaffar man glasögon och då blir allt klart, eller så tar man några långsamma steg framåt för att tydligheten ska kunna framträda. Jag tror att projektarbeten handlar om att gå små steg mot något man inte riktigt kan se ett klart mål med, för att sedan en dag upptäcka att man kommit så långt fram att man kan läsa bokstäverna tydligt.

Samhällskritiken, litteraturen, Sverige, 1900-talet.
Utdrag? Böcker? Poesi?

Det handlar om att ta allt luddigt flummigt och göra det tydligt och klart "genom processarbete". Utanför är vita moln på en blå himmel, innanför är virvelvindar. "det är svårt att förstå vad du skriver, som att du lagt din hjärna på papper" ja, det är klart att kryptik och poesi är svårförståligt. Världen är svårförstålig. Jag är svårförstålig.

Det är skillnad på svårförstålig och oförstålig.
Och just nu är verkligheten mer oförstålig än förstålig.

"Kom hela mig med dina händer"
Hjärta, ord, tro
andetag, smärta och konturer.

Vad är verklighet när orden är luddiga?
vad är projektarbete?
"slaim" skulle Legoflickan sagt.

Hm.

Skulle vi kunna kalla det besatthet?

2010-08-22T10:18:00.000-07:00

Det är slutet på min Harry Potter sommar. Sidorna har växt sig fast i mig igen, igen, igen, igen.

De gör de varje gång jag drar fingrarna över bokpärmarna. Grönt, svart, blått, rött, gult, silver, guld, vitt. Bokstäver och små stjärnor vid kapitlen. Äventyr, kärlek, trygghet, tillflykt.

Sträckläsning, alla böckerna i rad, fastän jag läst dem så många gånger var för sig innan. Det blir skillnad när de inte blir avslutade böcker utan en helhet. Begär, besatthet, begripligt? Ja.

Nu är min Harry Potter sommar slut. R, du är alltid där med mig, det vet du. Nu kommer vi inte kunna spendera dag efter dag med varandra. Bara en timme ifrån varandra men ändå så åtskilda, när skolan, plikten, framtiden står mellan oss. Men vi kommer vänja oss in i mönstret igen och träffas en gång i veckan.

Harry Potter sommaren har varit full av liv, glädje, frihet och lycka. Full av ilska, tårar och bråk med. Fågel Fenix dör och återuppstår ur askan. Vad spelar då tårar för roll? De spelar all roll, för fågel fenix tårar helar. Jag tror att alla tårar helar lite, läker giftiga sår så som Fawkes helade Harry efter basiliskens bett.

Imorgon, skola, rutiner. Träbänkar på rader i klassrummen. Lär dig igen, igen, igen, igen. Men när jag tänker efter så borde jag verkligen klaga då? Harry fann sitt första riktiga hem innanför Hogwarts höga murar. Det är när man lämnar de murarna, oavsett om man älskade eller hatade dem som världen utanför väntar. Då är rutiner inte så pjåkiga ändå. Ett år kvar till studenten, bara dagar kvar till "vuxenåldern". Vart ska jag nu? Om jag villar bort mig har jag ingen magisk släckare som kan skicka ut ljusklot och leda mig tillbaka så som Ron hade.

Tänk om man var magisk? Tänk om man faktiskt hade spenderat sina skolår inom Hogwarts murar och letat reda på alla hemliga gångar. Gobelängerna, spökena, talande tavlor, trappor som flyttas. Ibland känns det som jag verkligen varit där, gått i korridorerna och värmt mig vid elden i Gryffindors uppehållsrum. Böcker är magiska och de har lika mycket liv som när Dolder steg ut ur sidorna i Hemligheternas Kammare. Magiska. Magisk. Magi.

Min Harry Potter sommar är slut, men i min hand står osynliga ord skrivna. Det står skrivet en sanning, men inte så som Dolores Umbridge tvingade Harry att rista in en "sanning" i handflatan. Detta är så mycket större än så, och jag vet att vissa skulle tycka att det var löjligt. De skulle kunna kalla mig bokmal, läslus, glasögonorm. Men jag vet att böcker är magi. Ord är magi.

Det känner jag i hjärtat, magi, som en pulserande flod av rent glitter.

Ren och skär lycka.

Magi.

Syre

2010-07-27T15:58:00.000-07:00

Det är natt. Andetag.
och vi minns hur det är att andas igen.

och vi kommer alltid att minnas

allt annat som viskar till oss om nätterna.

Du vet, jag vet.

Vi bara andas.

I för stora kläder

2010-06-24T11:02:00.001-07:00

Jag klär mig i för stora kläder idag, mammas svarta munkjacka,
som för att skydda mig från världen. Har dragit fingrarna
över bokstäver i en bok idag. Läst om hur det känns att vara
"Extremt högt och otroligt nära". Läst om en pojke som alltid
söker och jag söker jag med. Jag söker efter sådant som ligger
och skaver på insidan. Om jag drar upp rötterna och slår hål
på glasväxterna som växer inom mig, blir jag fri då?

Jag studerar tavlan jag målade i veckan. Inramad i svart
trä med blankt lack, en kvinnogestalt i blyerts. Akryl, kol,
blyerts, akvarell, en enda röra. Det står feberyra med stora
vita bokstäver och det var så jag kände. Hur pulsen slog
som trumslag i hjärnan medan ögonen brann. Den tavlan är ett
minne från den tiden jag sa att feber var längtan efter en
kropp mot min hud.

Det är lite otäckt att tänka på hur lång tid som har gått.
Hur dagar blivit nätter och nätter blivit en brinnande passion.
Läppar, flämtande andetag, närhet. Det är läskigt hur vuxen
jag har blivit på bara ett år, men det är ännu mer skrämmande
när jag inser hur ung jag fortfarande är.

Gömd i mammas kläder för att känna mig som ett barn igen.
Liten, oskyldig och skyddad från allt barnaögon inte har sett.
Som om bomullstyg kunde skydda mig från ondska,
när ondskan börjar vid barnen som tvingas sy kläderna.

Jag blundar, håller för öronen och skriker tyst.
Jag klär mig i förstora kläder,
som för att skydda mig från
världen.

Hjälp!

2010-04-11T08:05:00.000-07:00

Min blogg är ful och jag vet inte vad jag ska göra med den...

hjälp?

Jag dödade aldrig draken den natten

2010-04-05T07:08:00.000-07:00

Jag drömde om drakar en natt. Drömde om att människor stod på led och kastade drakäggen rakt ned i marken för att se dem dö innan de kommit till livet. Människor i gråsvarta kappor och drakägg som kunde öppnas som påskägg. Drakungarna försökte fly när skalen öppnades men de blev fångade och kastade ned i berggrunden igen. Igen och igen och igen tills de inte längre kunde fly. Små små varelser som inte kunde skydda sig själva från de elaka människorna. Jag stal ett ägg men de såg mig och tvingade mig kasta det, för drakarna skulle inte leva fria sa dem. Jag kastade ägget ut för klippkanten och de blev nöjda. De log mot mig och jag frös till. De lekte med drakarna, lekte med deras liv. Jag dödade aldrig draken, när jag kastade den ut för berget, för ägget landade i havsvattnet. Jag kunde rädda dess liv och låta den växa upp i frihet bland naturens andra underverk. Draken växte upp med svart och guldskimrande fjäll kring sin kropp. En skönhet, livsfarlig och dödlig. En drake, en dröm.

Ibland kanske vi är den lilla drakungen som inte lärt sig spruta eld och inte kommer undan när de elaka människorna kastar oss ned i berggrunden. Ibland känner vi blodsmaken i vår mun och önskar att rädslan kunde ta slut. "du sa att rädlsan den går över men den där oron stannar kvar, den gör dig tveksam när du behöver snabba avslut, snabba svar, du sa att rädlsan pendlar långsamt för oss mellan äkta och falsk, mellan sanning och lögn, vi är idioter" Ibland glömmer drakar som vuxit upp till stora mäktiga, vackra skapelser, att de inte längre kan slås ned av de gråa kappornas hånleenden. Ibland glömmer drakar att de kan flyga och att de är starka nog att vinna varje slagsmål de hamnar i. Ibland känns guldfärgen i fjällen inte lika skimrande. Om du är en drake så glöm inte bort vem du är, glöm inte glöden och styrkan du har inom dig. Snälla glöm inte bort den som räddade dig från de grå kapporna den natten, kanske är det du som skyddar henne nu. Kanske är det så att ni lärde er flyga tillsammans för många år sen? Du med dina stora vingar och hon, liten, uppkrupen på din rygg. Hennes glittrande ögon och ett svärd i handen att försvara sig med. Kanske var det så att ni förenades med något slags magiskt band som gör att ni är tryggast med varandra?

Kanske är hon Drakflickan och du är hennes vackra springare.

Sammanlänkade i själen förevigt.

Outbytbara.

Årstider och ny design

2010-03-28T05:27:00.000-07:00

Snön börjar smälta utanför mina fönster och jag ändrar layout på min blogg. Ändrar färger i min poesihörna. Jag hoppas på våren, jag hoppas på färger och trevliga glittriga dagar.

Nu får vintren och mörkret vara slut.
"Jag saknar ord, jag saknar tankar dom jag har är gamla
Användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar" - krunegård

Emil Jensen - Igen:
"Att nånting nånsin ordnar sig, är omöjligt att tro.
När natten faller över då och nu och sen.
Att nånting kommer knoppas eller nånsin stått i blom.
Nu när mina drömmar frusits ner.

Jag börjar tänka på,
vad som skrämmer mig mest.
Det som är statiskt eller det som tar slut.

Då blir det vår igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag går upp igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att man kan.

Att nånting nånsin faller har jag ingen tid att tro.
När mina dagar går genom en hinna vävt av luft.
Att nånting kommer vissna eller nånsin varit dött.
Nu när mina drömmar krypit fram.

Jag börjar tänka på,
vad som gläder mig mest.
Det som är evigt eller det som byts om.

Då blir det höst igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag går ner igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig.

Släng dig från räcket, vänta på ström.
Kryp under täcket, hämta en dröm.
Sist ut släcker ljuset,
eller vad som är kvar.
Samma gamla chock när man väl är klar.

Men det blir vår igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag går upp igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att man kan."

Himlavalv

2010-03-01T14:25:00.000-08:00

Det är kväll igen, det är mörkt utanför min fönsterruta av glas. Det är stjärnor på vårt himlavalv ikväll inbillar jag mig, men jag vågar inte dra upp persiennen och kolla efter. Tänk om jag har fel om verkligheten. Tänk om mina tankar inte passar in här?

"mina ögon brann när jag hörde det"

Dagar blir ett mantra av färger. En annan nyans av de gråa husen och en annan nyans av den vita snön idag. Det är alltid en annan nyans än igår. Vi borde räkna livet i nyanser istället för dagar och år. Blå, svart, vit, rosa, grön, röd och grå.

Vi är bara nyanser,

en del av världstavlan.

Impulspoesi på msn

2010-02-03T14:41:00.000-08:00

Jag chattade med Robin på msn. Han skrev lite fina meningar om kärlek, ilska och sorg. Jag blev inspirerad, tack för hjälpen. Jag skrev detta:

Hon gick bredvid. Hon var solen och månen. Hon var guldlock i fjärranland. Hela hennes kropp tycktes vibrera, sända ut glädjestrålar, rakt in i hans hjärta. Hon var hjärtslag. Hon var viktigare än väderstrecken. Hon var hans allt. Svävande, cirklande, kittlande. Rosa glitter och magi. Dansande molnsteg över sommarstigarna. Hennes händer mot hans kropp i gräset. Hennes läppar mot hans själ.

Sakta, långsammare för varje steg. Blicken mot marken. Hård, kall asfalt. Hur kunde allt vara mörker? Krälandes på botten av universum. Han var förlorad i tidlösheten. Han var försvunnen i besvikelsen. I sorgen.Han stannade upp, lyfte blicken från de vita vägsträcken och kollade tillbaka. Han suckade djupt, som om det skulle kunna förändra vad som hade hänt. Steg för steg släpade han sig hemåt.

Rött blod mot betongen. Ilskan pulserade genom hans ådror, som ett dödligt gift. Slag efter slag. Söndertrasade händer och förstörda knogar. Han ville döda, förstöra allt som en gång varit vackert. Varför skulle det få finnas när hon var död? Varför hade de tagit henne? Han spännde käken och bet ihop tänderna. Han slog igen, händerna var bortdomnade. Han kände bara smärtan i själen.

Ihopkrupen i hörnet av det stora rummet. I vrån bland all smuts. Ensam. Det kändes som om världen skakade. Hans värld hade slitits sönder som av en jordbävning. Han ville skrika, falla och gråta. Han ville lägga sig ned på golvet och dö. Han kunde inte visa sig svag när vargarna
bevakade honom. De stod i små klungor, de falska människorna. De bet honom i skinnet med sina skratt. De viskade hans namn. De krossade honom med deras blickar. De hånade och log. Han slets sönder mer och mer för varje sekund. Han ville inte andas. Han orkade inte kämpa. Han skulle gå sönder. Han kunde inte hejda tårdroppen som föll. Han var slagen, förlorad. De hade tagit allt ifrån honom. En enda tår, men han kunde höra deras hånskratt eka i en evighet.

Han hade förlorat allt värde. Han hade förlorat henne till vargstammen.

Håll mig hårt

2010-02-03T13:36:00.000-08:00

Hjärtslag, andetag.

Andetag, hjärtslag.

Slår, slog, slagen.
Panikslagen?

Ni skriver om viktiga saker. Skriver om livet på andra världsdelar. Skriver om orättvisor. Skriver om död och lidande. Skriver om luft som färgats grå av dammet. Ni skriver om vackra saker. Om luftballongsfantasier, om stränder av sammet och om att räkna minuter av kärlek. Jag skriver kryptik. Känslor gömda i bläckets hemlighet?

En gång i tiden skrev jag också om saker av betydelse här. Skrev om att vi måste vakna, att vi måste se och styra våra liv.

"Anna är det tiden på året som skrämmer,
är vi trygga bakom väggarna här ?
Nej jag vill inte få in den där världen,
den är så tom och tyst och tvär.
Och min tunna karaktär,
bara vrider och vänder sig,
och vill va bättre man för dig.
Ett smartare drag en lösning.
En lanterna på din gungande båt.
ja jag vet, att jag sluter igen,
men det känns som om det är mig dom vill åt.
Ja jag vet, men det känns så än.

Anna det är ett timglas som bara rinner,
det finns inget att förstå.
När himlen är blodröd och brinner ,
är det natten som tränger sig på.
och jag drömmer så konstigt igen .
Anna håll mig hårt,
För jag skakar av all denna meningslöshet,
jag förstår bara det som är vårt."

Fasader

2010-01-20T12:51:00.000-08:00

OBSERVERA "GILLA" OCH "OGILLA" KNAPPARNA VID KOMMENTARERNA TJOHO!

Det som inte syns finns inte.
Eller är det så att det som inte syns är mer verkligt
än den bilden man har mot världen?

"Hela världen är så underbar bara man får ett svar"

Hide and seek

2010-01-12T11:14:00.000-08:00

Jag är aldrig ärlig på min blogg. Aldrig riktigt så ärlig som jag skulle vilja vara iallafall. Men vem vågar lägga upp sina innersta tankar på Internet inför hela jordens nedlåtande ögon? Vem vågar blotta sin själ när den kan bli förkastad?

Kodord.

Kodord är min bästa skrivarvän. De tar mig tusen mil framåt, tusen mil in i krångligheten. Vem vågar göra en blogg till sin verkliga dagbok? Min blogg är min skrivarfristad. Min tankesamlare, som den som Dumbledore, i Harry Potter böckerna, har. Min blogg är min poesihörna där jag kan gömma mina fjärilsord. Betyder det att det är falskt? Nej,verkligen inte. Det här är den biten av min själ som jag vågar dela med världen.

Hide and seek. Världen är en stor kurragömmalek. Vi har alla våra roller. Vi har alla våra masker. Vi har alla våra tankar som gnager innanför skallbenet. De olösta konflikterna som biter oss i handlederna. Monster. Monster som skriker om nätterna. Vi har alla glitter i ögonen när vi skrattar. Små, små molntussar av andedräkt, i kylan av busskursväntan med tio minus. De klistar ihop det som är trasigt.

"När är man hundraprocent äkta, hundraprocent sig själv?"

Vi pratade om terapi ur ett humanistiskt perspektiv på psykologilektionen och "den tomma stolen"-metoden. En stol för dig och en tom stol. På den tomma stolen sätter du i tanken någon du vill göra upp med. Någon som du har en konflikt med. Kanske är det dina föräldrar, din partner, eller ditt barn-jag. Sen ska man diskutera med den man placerat på stolen. Man ska agera "personen" på den tomma stolen svara så som man tror att han/hon skulle svara. Jag vill sätta mig själv på den stolen och skrika. Skrika åt migsjälv. Skrika åt dig. Skrika åt världen. Skrika tills luften tar slut.

Vi vill nog alla skrika ibland. "låt mig skrika färdigt, det har jag verkligen förtjänat". Ingen är så som de försöker spela, inte innerst inne. Vi behöver alla ta upp en fight med ossjälva ibland. Vi behöver alla skrika, på något, på någon. Alla måste någongång våga slåss för att inte förlora kriget. Vi måste våga höras.

Hide and seek. Vi leker fortfarande kurragömma, hela mänskligheten deltar. Vi gömmer våra röster, vår existens, när vi borde skrika. Varför är det så?

Kan vi inte bättre än så?
Är vi verkligen så rädda för varandra?
Kan vi aldrig förändra oss?

Hide and seek.

"En dag till, en dag till, en dag till..."

2009-12-23T08:22:00.000-08:00

"Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig, alla talar om dig Hurricane"

Legoflickan leker på andra sidan jordklotet. Staplar färgglada bitar i Nya Zeeland. För mig är det bara en bit av världskartan. Bara ett namn på en plats allt för långt bort. Nu är hon där.

Nu ska vi ut i snön med familjen. Värma oss vid en eld och sjunga julsånger. Vi ska vara familj nu när det är jul. Nu när det är jul. Imorgon är det julafton. Hanna har varit här. Min Hanna, min Tiger, min vän.

Nu måste jag gå fastän inlägget skulle bli längre...

"i mitten av en hurricane"

Lilla Tiger ockuperar tangentbordet

2009-12-22T09:57:00.000-08:00

'Hanna är ett inlägg', muttrar Lilla Björn bortifrån det röd-orangea Boet av Kuddar och Täcken i hörnet av rummet jag sånär som på kallar mitt eget.

Vårat organiserade kaos.

Hon städade precis innan jag kom hit, men nu ser det ut som om hennes garderob har exploderat och spytt ut alla kläder hon äger på golvet. Någonstans i röran av strumpor och tjocktröjor ligger mina tillhörigheter som jag hade med mig i en svart gympabag, fast riktigt vart har jag ingen aning om.
Det lär jag väl ser imorgon, när vi ska städa.

I en soffa utav plysch, men nu är den ju inte gjord av plysch längre. Det är förövrigt inte soffan som stjäler all vår energi heller, utan hennes säng. Av någon anledning är det helt omöjligt att hålla sig vaken när Boet av Kuddar och Täcken ser så inbjudande ut. En varm trygghet att skydda sig från vinter mörkret i.
För en gångs skull har vi snö som ser ut att kunna ligga kvar att tag. Dom säger att det blir en Vit Jul, och så ler man och skrattar för att det är så underbart alltihop. Det enda man glömt bort är hur fruktansvärt kallt det blir under Vita Jular. Frosten biter i kinderna och det gör ont i lungorna när man andas, men man står ut ändå och går ut för det är ju i alla fall snö. Det glittrar i ögonen och ryker från munnen och trots att man egentligen inte tycker om kylan kan man inte låta bli att se hur vacker Uddevalla kan vara ibland, när kullerstensgatorna verkligen vill.

Om två dagar är det Julafton.

Men det spelar inte så stol roll. Inte nu, i alla fall. Imorgon kommer jag vara exalterad och i extas, Julpynta i mitt rum och klättra på väggarna.
Men det är som sagt imorgon. Idag, just nu, känns imorgon och om två dagar så väldigt långt bort. Det är en evighet och hundra år fram tills dess. I högtalarna lever Krunegård Winnerbäck Lindh och Ljungström och då går det liksom inte att fokusera på så mycket mer.

I vardagsrummet står en julgran som är Liten och Tät, en Amerikansk gran där julgransbelysningen är det enda i synväg och de ända barren man kan få en glimt av är som ramlat ner på golvet, på det där sättet som alla hatar för att det kirttlar och sticker under fötterna när man råkar trampa på dom men man står ut ändå för lukten av gran har man bara en chans om året att få känna.
Vi ska upp till granen nu. Till granen och den skumma julmusiken och resten av familjen.

Det är två dagar kvar.

Minus tre grader celcius

2009-12-16T08:16:00.000-08:00

Det ligger något i luften i mitt rum. Något som inte går att sätta fingret på. Kanske är det för att snön yr utanför mitt fönster. Kanske är det för att Winnerbäck viskar i högtalarna "kom och va min vän för en sekund när kvällens första frusna själar vaknar". Kanske är det för att lovet närmar sig. Två dagar kvar. Kanske är det en slags besvikelse, för att livet inte i alla stunder, har blivit så som man önskar att det skulle bli. Kanske är det för alla glittriga blickar och rosiga kinder. För lovikavantarna i snöstormsvindar och min hand i din. Kanske är det känslan av att någongång kommer allt det ta slut. Ta slut och vara borta för evigt. Vemodet ligger i luften jag andas. Fast ändå tyr det sig så vackert.

Innanför bröstkorgen, musiken slår sig in i hjärtslagen. "Allt jag ville säga det glömde jag ikväll, allt jag ville vara behöll jag alltid för migsjälv". Det är som att snön lovar att frysa ned allt som är fel. Frysa bort alla problem. Frysa bort all ondska. Lovar en vår om vi bara kämpar oss igenom meterhög snö, steg för steg. Bara vi klarar vintern. Bara vi överlever i stormen. Kyla som biter, hugger och tär. Blånande läppar. Blåa fingrar. Blåa tankar.

Det ser så oskyldigt ut, vitglimmande och vackert. Täcker, gömmer. Vad händer när det smälter? Smälter vi med då? Eller börjar snödropparna blomma? Kommer solen värma oss? Kommer den ljusa sidan att visa sig igen?

Vi klarar allt när vi går hand i hand.
Vi måste.

Med kängor kan inte snön frysa fast våra fötter.
Med lovikavantar kan inte vintern kyla ned oss.
Vintern tar dem andra.

Visst är det så,
att kylan tar dem,
som inte har någon värme kvar i själen?

"Om hon stänger sin mun glömmer du att hon sagt nåt, du glömmer att hon har en mun, och hon stänger sin mun för att skydda alla orden, hon gömmer dom i tungan en stund"

Siffror

2009-12-15T10:43:00.001-08:00

Så i brist på annat att göra kollade jag runt på lite random bloggar. Hittade en bloggare som hade länkat till:
http://www.ditthoroskop.nu/se/nya_systemet.htm
Där kunde man skriva in i sitt namn för att få reda på vilken siffra man är och vad denna siffra står för i typ av personlighet. Kanske är det hela bara bluff, skrock och påhittat men ändå ganska spännande... eller nåt... xD

Detta blev jag.
Ni som känner mig kan ju kommentera om ni tycker det stämmer eller inte.
Jag tyckte det var ganska träffande...ehm...

Förnamn/ alla mina namn:
"Siffran Sju:Du är intresserad av det ockulta och kan se på världen ur ett andligt eller filosofiskt perspektiv. Sjuor som du är ofta psykologer, genier eller affärsmänniskor men mer artistiska yrken kan också vara vanligt, som till exempel konstnär och författare. Du älskar människor och omger dig ofta med dina vänner. Av dem som inte känner dig riktigt sätts du av någon anledning ofta på en piedestal. Kanske kan det bero på din mystiska sida som gör att du verkar oåtkomlig.I fel sällskap kan du lätt bli blyg och tillbakadragen, det blir du därför att du har svårt för att lita på folk. Du kan också bli cynisk och starta ett beroende, till exempel börja dricka.Du är inte den som tar första steget när det gäller kärlek, utan du väntar på att någon annan ska ta initiativet. Men har du väl börjat träffa någon du tycker om är du inte rädd för att vara mer framåt. Den som får din kärlek svävar ständigt på rosa moln.Sjuor regeras av Neptunus och de bästa färgerna är grönt, mossgrönt och silver."

Förnamn och efternamn:
"Siffran Sex:Du är balanserad, harmonisk och gillar ordning och reda. Du är trygg och ärlig och har du familj prioriterar du den framför allt annat. För den är du beredd att göra vad som krävs. Du är populär och folk dras till dig som du vore en magnet, det beror väl kanske på att du är så attraktiv. Du är sensuell och en riktig romantiker som älskar allt vackert.Du kan ibland verka konflikträdd och trångsynt eftersom du liksom vägrar att inse att något är fel. Detta märks särskilt när det gäller familjelivet för du vill in i det sista allt ska vara lika bra som det alltid har varit.Du har lätt för att skaffa en partner men du väljer med omsorg och ser mer till de inre kvalitéerna än till ett tilldragande yttre. I ett förhållande är du väldigt omtänksam men har kanske en tendens att ge alltför mycket av dig själv.Venus är planeten som regerar sexorna. De bästa färgerna är alla nyanser av rosa och blått."

Florian

2009-12-10T14:21:00.000-08:00

"There is a boy across the river alias I cannot swim"

Who said friends that you haven't met in the reality can't be real friends? Who said you can't be close to a person thousend miles away?

Cyberspace, faith, brought us together.
Closer.
Closer than reality said was possible.

You have brighten up my days.
Lighten up the dark nights.

A Glitter-friendship.
Sparkles.

You are my mindbrother.

"There is a boy across the river alias I cannot swim."

I can't go to France to meet you whenever I want.
I can't be there to take care of you.
I can't hug you when you are sad.
I can't even look you in the eyes.
But I can still love you as my friend, right?

I hennes värld av rosor

2009-12-10T12:04:00.000-08:00

"Vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda? men allt det här vänder sig in i mig, och du är det finaste jag vet, när allt annat här är falskt och fel. åh, jag går bara ned mig, för det är så jag säger det - du är det finaste jag vet."

Jag har aldrig velat dela med mig av dig. Har aldrig velat låta någon annan hålla din hand, fastän jag själv hållt andras händer. Aldrig velat se dig där i någon annans knä. Aldrig velat se att du klarar dig när du är med andra. Har velat äga allt med dig. Velat ha dig i min hand, i min själ, i mina andetag. Utan att låta dig andas med någon annan. En svartsjuka som etsat sig fast i mina hjärtslag. Rädslan att du skulle lämna mig. Rädslan att förlora något så underbart.

Ändå var det ju jag som sökte andra vägar. Sökte andra ögon. Det var jag som drog in en annan. Det var jag som drog in en kärlek i mitt liv. En annan kärlek än våran vänskap. En annan person som inkräktade och såg sådant som bara du sett. Jag såg svartsjukan i dina ögon. De ville döda, klösa, rivas, bitas och slåss. Det hade alltid varit vi, vi, vi.

Visst du hade haft en pojkvän före mig, men han inkräktade aldrig på din rätt att få umgås mer med mig. Du försvann till andra sidan Atlanten, samtidigt som jag försvann in i ett förhållande. Jag saknade dig mer än ord kan förklara. Ville ha dig tillbaka. Ville ha allt med dig. Ville ha dig nära, närmare. Ville andas dina andetag. Ville slå ned världen i takt med dina hjärtslag. Ville inte förlora dig. Trodde att jag skulle förlora dig.

Jag förlorade inte. Jag vann en starkare vänskap. Du är min än idag fastän vi håller andras händer. Inte konstigt att jag blev svartsjuk när du gav mig feber. Idag vet jag att du alltid kommer hålla min hand, även om jag håller i en annan samtidigt. Vet att du inte kommer lämna mig, även om jag snubblar i sanden. Vet att du alltid kommer finnas i mitt hjärta även om vi inte ses på tio år.

Det finns faktiskt två,
olika händer att hålla,
varför såg vi inte det då?

Det är bara marmorstankar i ett snäckskal

2009-12-10T05:26:00.000-08:00

Vi har våra bloggar, vi skriver, men det är inget vi nämner i riktiga världen. Vi skriver om den riktiga världen och om drömvärlden. Vi skriker, skriver i koder. Små ord, poetiska budskap, men aldrig klarspråk. Någon kan se. Någon kan höra. Någon kan om tjugo år läsa bloggen. Vad kommer de säga? Vad kommer de tänka? Tänk om de ser. Tänk om de hör orden som står skrivna mellan bloggskribenternas lyriska rader. Mellan de svarta bokstäverna kan det skrika ord som Hjälp, Tack, Förlåt eller Hat. Tänk om de faktiskt förstår?

Vad är bloggen då?

En sanningsenlig biografi? Var är mystiken och det fascinerande i att söka efter svaren? Blir det då en uppradning av dagliga sysslor och de nya märkesjeansen? Var är Fjärilsflickan då? Var är era motsvarigheter till fjärilsorden då?

Fjärilsflickan - Hon lever, dör och uppstår i en evig cirkel. Hon är jag, hon är orden, hon är falskheten och sanningen i mitt liv. Hon är poeten. Hon var vacker och underbar men blev full av sot i en storm. Hon går med fotspår av smärta i stegen och dansar bland vindar av glitterlycka. För visst är det så mycket lättare att skylla på någon annan än att själv ta ansvar?

För visst är det bara ord, poesi och blogginlägg?
Det är väl inte verklighet?

Känslor? Tankar?

Då livet var en glasbubbla

2009-12-07T10:35:00.000-08:00

Det är ganska facinerande hur mycket man kan förändras på ett par år. Hur många nya vinklar man hittar på så kort tid. Om jag läser mina äldsta blogginlägg, kan jag sitta och le för mig själv, åt hur naiv jag var då. Jag var så liten, blåögd och ändå trodde jag att jag bar på den ulitmata sanningen. Jag trodde att jag såg det ingen annan såg. Jag förstod inte hur man kunde gömma sig och blunda. Hur man kunde se en vardag som var så grå, när det fanns så många sprakande färger. Jag trodde ingen kände som jag gjorde. Trodde att de var förblindade, för att de inte sett sådant som jag såg, när jag växte upp. Trodde de levde i sin gråa vardagsbubbla och var dumma nog att inte slå sig ut därifrån. Jag upplevde det som om ingen hade känt så svarta stunder som jag. Att de inte lärt sig uppskatta de vackra guldstunderna för att de inte hade sett.

Jag trodde att ingen hade känt så svarta stunder som jag. Att ingen hade känt sig så ensam och liten. Att ingen hade känt sig så osynlig som jag. Egocentrismen har nog människan alltid kvar, fram tills döden tar ens sista andetag. Den inre scenen. Jag dansade felsteg och hela världen såg på, trodde jag.

Men nu vet jag bättre än så. Livet är inte alltid så lätt som man önskar att det skulle vara. Jag kan nu se från bådas sidor. De som kryper i smutsen på marken och inte vill resa sig igen. Samt de som flyger, svävar och har glitter i hela blodomloppet. Jag bär inte på någon ultimat sanning. Jag vet inte bättre än alla andra. Jag är bara en sjuttonårig flicka. En flicka som snart är en ung vuxen. Jag bär på alla mina minnen, tankar och erfarenheter. Jag har ingen rätt att döma de andra. Livet i en bubbla är ett sätt att fly från en verklighet som för stunden är för hemsk att acceptera. Eskapism. Blunda, andas och överlev. Man blir inte död för det. Man dör inte. Man får bara en stunds vila. Klart att man inte kan stanna i en fantasivärld för alltid och blunda för det vackra eller det hemska. Vi behöver se båda.

Men vi behöver också se felen hos oss själva. Det är inget vi kommer upptäcka på en dag. Det är så mycket lättare att skylla allting på de andra. Säga att världen är ond. Jag ville inte se mig som en del av den. Som en del av den stora massan, av människor, som går runt i gråa kläder. Men jag är här och det här är mitt liv. Min verklighet. Livet kommer alltid vara en bergochdalbana. Kommer att gå upp till fantastiska nivåer. Höjder med en underbar utsikt, där man kan skåda städerna ovanifrån, som falkarna bland molnen. Livet kommer gå ned i dalar, djupare än helveteskretsarna. Det kommer att gnaga på våra hjärtan. Få oss att skrika, gråta och blöda i smärta. Det mellan dessa nivåer behöver inte skrika grå tristess. Behöver inte betyda slutna ögon varje dag, men det kan inte heller vara neon och lätta danssteg hela livet.

Det var inte dem som levde i en glasbubbla, det var jag.
Det var jag som var blind.
Jag kan inte se klart än idag.
Det är fortfarande grumligt framför mina ögon.

Men en dag kanske jag ser.
En dag kanske du ser.

Det där som kallas verklighet.

Har vi tagit första steget
framåt,
eller tillbaks?

.

2009-12-07T10:03:00.000-08:00

"I turn around and pick up the pieces" - Hoobastank

Framsteg från fallhöjd försvinner fort från fantasin

2009-12-01T09:00:00.000-08:00

.

Flickans frostfrasiga fotspår får fullmånefeber förevigt.

Det kallas Frihet.

2009-11-30T06:11:00.000-08:00

.

Mitt val.
Min frihet.
Min lycka.

Pussa bort det onda

2009-11-26T08:54:00.000-08:00

Man väntar på orden ska komma fram men det ända man känner av är huvudvärken. Malande. Bultande. Hoppas R kan bota huvudvärk med kramar och kyssar... ^^

Blogglovin

2009-11-24T10:19:00.000-08:00

Följ min blogg med bloglovin

Stupid girls

2009-11-24T09:57:00.000-08:00

Lipgloss inside the coronal bone
Their life are like cley
you can shape it
it’s like fashion in stone
scew them up
until they are totally fucked.

"I don't wanna be a stupid girl"

Immuna pansarvagnar

2009-11-23T09:35:00.000-08:00

"I mitten av en hurricane, en dag till, en dag till..."

Det gör ont i armen, viruset sprider sig i min kropp, det skall bekämpas. Små vita pansarvagnar i mina artärer. Små vita blodkroppar rustade till strid. Så kämpa eller se oss gå under. Små blåa virusmonster med taggiga lansar, skarpladdade vapen och klubbor med spikar på. De springer runt i min kropp. De springer runt. Men vi har svärd, pansarvagnar och skyddsvästar(mediciner). Vi kommer vinna. För vem kan slåss med en träklubba mot pansar? Skjut på oss genom luften, sprid via droppar i luften, men det kommer bara skadeskjuta. Jag kan läka igen.

Man sprutar in virus i blodet, i kroppen för att bli immun.
Man tar in kritiska kommentarer, låter dem snurra runt, krossar dem och blir immun.
Man ser deras hatiska blickar, hånar dem, och blir oövervinnlig.

Man blir immun mot verkligheten.

Vi är kameleonter

2009-11-16T14:20:00.000-08:00

Med handflatan mot datorskärmen,
kan man nästan känna,
hjärtslagen från cyberspace.

Andas liv i mig igen.

Tillsammans är vi vackrast

2009-11-15T09:25:00.000-08:00

Han heter Robin. Robin betyder Rödhake på engelska. Det är en liten fågel. Och visst han kan få mig att flyga. Små lätta steg mot oändligheten. Lycka.

Han heter Robin. Robin kommer från Robert som betyder "den ärorike". Och visst är det en ära att ha någon att älska? En ära att få vara så nära någon annans hjärta.

Är det sju månader sen det officiellt blev ett "vi" av oss två? Jag kan fortfarande minnas blygheten och försiktigheten som klibbade i luften mellan oss. Jag kan fortfarande se hur du vände bort blicken, så fort jag märkte att du kollade på mig, från andra sidan naturkunskapssalen. Kan fortfarande minnas precis hur du såg ut just då. Det var alltid något speciellt med ljuset i just din del av salen. Rummet var dunkelt och suddigt bakom dig.Det fanns ett ljussken kring dig. Som ett rökmoln kring dig, sett ur linsen på en kikare. Bara så att det skulle vara omöjligt att se något annat än dina gröna gnistrande ögon. Men kär, "nej aldrig" att jag var det sa jag då. Jag var inte kär, det var bara du som stal mitt hjärta, sa jag för mig själv. Jag bannade dig och sa att det inte var några äkta känslor. Allt för att skydda "mitt dumma stora hjärta". Men det är ungefär lika lätt, att tränga undan kärleken, som att låta bli att skada sig om man springer med huvudet rakt in i en tegelvägg.

Det är något speciellt när du ler som får mig att smälta. Värmeströmmar genom hela kroppen. Pirret innanför revbenen. Glittret som rusar från hjärtat ut i blodomloppen. "Och när ljusen släcks så ska du va min" sjunger kent i mina högtalare just nu. Så ska du va min. Så ska du va min.

Allt strålkastarljus på dig. Från dig. På våra händer som passar i varandra. Någon kanske skulle säga att de var gjutna för att hitta varandra. Kanske är det pojkbandsslisk och klichéer men det känns så.

Jag kan vara fel och trasig. Vara söndertrampande bitar på marken. Men med dig är jag mer hel än vad jag brukar vara. Livsklister finns bara i vänskap och kärlek.

Hjärtat, vi är vackrast tillsammans, eller hur?

Död och lidande

2009-11-11T08:22:00.000-08:00

Visst hattar är underbart vackra föremål. Jag skulle hellre ha en extra mattelektion än att ge bort min hatt, men någonstans går gränsen!

Jag citerar ur Bohusläningen från idag nedan:

"Politiker tänker i glada hattar

LAHOLM: I Laholm har kommunala chefer fått färgglada hattar som ska hjälpa dem att bli mer inovativa. Pris: 18 000 kronor. Laholms kommun ska som så många andra kommuner spara hårt och granska alla utgifter noga. Det påverkar inte hattköpet, tycker kommundirektör Kristina Kosunen-Eriksson.
- Det här är ett arbetsverktyg, en otraditionell problemlösning, säger hon till hallandsposten. Färgerna står för olika sätt att tänka, och hattarna ska hjälpa bärarna att hitta nya infallsvinklar på problemen, hoppas man.
- Någonstans måste man få vara lite galen och tänka fritt, säger konsunen-Eriksson till HP. (TT)"

Detta finner jag personligen väldigt upprörande och irriterande. Jag hoppas att det är någon form av ett sjukt skämt som Bohusläningen har hittat på. Vi ungdomar får sämre skolmat medan de slösar pengar på hattar. Ja, vad kostar vår skolmat egentligen? Är det inte runt 6 kronor inklusive frakten? Visst, vi ska vara glada att vi får gratis mat, men borde inte den vara näringsrik så att vi klarar av skoldagarna, nu när det väl är bestämt att vi ska få den? Är det okej att kommuner kastar pengar på hattar när de sparar in på våra möjligheter till en bättre framtid? Jag tycker det är bra att de arbetar med att få in andra infallsvinklar i arbetet, men borde inte de kunna tänka ut bättre lösningar än att köpa hattar för dyra pengar? Var får de pengarna ifrån? Från vår skolmat, våra skolböcker? Eller kanske kommer de ifrån vår vård? Är det okej? Tycker du att det är rätt? Det gör inte jag.

Jag blir så trött på de som bestämmer ibland.

Nej, ni vet inte.

2009-11-09T15:11:00.000-08:00

Lift me up, higher and higher.

Lift me up until I can't reach the floor, ever again.

"Miles from where you are, I lay down on the cold ground and I pray that something picks me up and sets me down in your warm heart"

Sena kvällar i november. Tidiga morgnar om hösten.
00:14.
Och jag andas i takt med minutvisaren.

Det är som att gå med ögonbindel och hoppas att man inte faller ut för stupet. Ni vet? Ni vet inte. Alla somnar nu men jag är vaken. Jag är alltid vaken. Jag är aldrig vaken. Jag bara andas.
"Bara lägg dig ned och sov lillasyster" har jag skrivit på mina blåjeans.

Två töntar i en blogg!

2009-11-09T10:45:00.000-08:00

Erica och Micka har skaffat en blogg tillsammans. En slumpmässig blogg. Lite som en scrapbook på internet sa vi och skrattade. Där kommer ni antagligen kunna läsa flummiga händelser, saker som har med oss att göra, eller helt enkelt en massa konstig skit.

http://stenaravtegel.blogspot.com/

Check it out!

Från skolbibliotek

2009-11-09T01:04:00.000-08:00

Från skolbibliotek surrar kopiatorn och folk viskar om nya facebookbilder. Folk skriver mail och uppsatser. Pluggar stressat inför prov eller pratar om livet.

Jag bloggar som den nörd jag är.
Om absolut igenting.
och jag älskar det.

Sensommarvindar är sedan länge ett minne blott.
Snart är höstlöv bara förmultnad jord på marken och vi är silhuetter i ett gråare, vitare, svartare väder.

Vi är regn och rusk.
Vi blir singlande snökristaller.
Vi blir stjärnor.

"Vi är alla små stjärnor"

Röd

2009-11-08T10:23:00.000-08:00

Kent har släppt en ny skiva som heter Röd.

Kent sjunger nya verser igen.

Kent sjunger i mina högtalare.

Jag var lite skeptiskt till nya skivan. Allt detta prat om technoförstörelse. Nu har jag lyssnat igenom den för första gången. Första gången av många gånger och jag tycker om den. Jag längtar till koncerten.

Gah!

2009-11-03T13:24:00.000-08:00

"Gör din tolkning, häll mig full med svar, rita figurer och dra en gräns jag får liksom ingen ordning på mitt liv det kan va så förfärligt de kan va så bra"

VAR ÄR MITT HEADSET TILL MIN MOBIL?

Just nu:
Bullet for my valentine - tears don't fall.

"Would she hold me if she knew my shame?"

Du vet att du älskar det

2009-11-03T09:01:00.000-08:00

Bit dig i handlederna och pressa naglarna mot hjärtat. Du vet att du älskar det. Som ett stilla rus av lugn.

Legoflickan stjäl orden från Hunnerna.
Själ orden från Mulan.
Någon saknar sin docka när mörkret faller.

Smspoesi:
Vi är dockor som bor i leksakshuset. Marionetter under lagens trådar.
Det är mörkt ute, det är mörkt innanför.
Det är förmultnade höstlöv och gult lyktstolpsljus mot vita, vitare, vägsträck.
Jag räknar avstånd i vägsträck.
Hur många finns det mellan oss och världen?

Tankar från bildsalen:
I filosofier på bildsalsgolv bland kuddar och färger
dansar eldslukaren i lejonmask.

Täcker ansiktet som för maskerad.

Visar blåa självlysande ögon.
Det glittrar i mig när jag dansar med mina fantasivänner.

Jag har målat klart Miyavibilden...
"If you could only see in the mirror what I see"

Spökligt

2009-10-26T05:44:00.001-07:00

Man kan inte vara LIKgiltig mot något som är DÖDLIGT kul för det kommer HEMSÖKA en för evigt.

Halloweenfester; planerar att besöka dem i djävulskläder.

Någon mer än jag som älskar att klä ut sig? :D

Och som en viskning

2009-10-25T04:06:00.000-07:00

Halvmuletgråtristessväder. En aning huvudvärk. Inte tillräckligt för att ta en ipren men tillräckligt för att vara irriterande. Det enda som hörs är steg från ovanvåningen, ett lätt surrande från datorn och mina egna andetag. Det är så tyst att jag nästan hör pappa bläddra blad i bohusläningen på övervåningen.

Ovanvåning. Övervåning.

På väggen framför mig sitter massa bilder, texter och små söta lappar med uppmuntran inbunden mellan orden. På min vägg sitter "tystnad, tunnel, avfart. När taxametern slagits på försvinner allt i regnet utan spår." Men allt försvinner inte i regnet utan spår och det vet ni lika väl som jag. Man kan inte bara blunda för allt, för att sedan låtsas som om det aldrig hänt. Det kommer tillbaka igen, igen och igen. Det kommer förfölja oss till världens ände. "och som en viskning ser vi i syne nu igen, det här är nåt som inte ens har hänt" Man löser inte problem genom att sopa dem under mattan. Vi måste ställa oss öga mot öga och slå tillbaka.

Men hur ska vi kunna slåss mot det förgångna?"tystnad en rökfri viskning, det är exakt vad vi vill ha, det luftkonditionerade ljudet av fart" Vi vill gå vidare. Vi vill gå tillbaka. Vi vill springa härifrån. Det är iallafall vad de vill. Jag vill stå kvar. Jag vill lösa. Jag vill reda ut sanningen. Nästla upp grannystanet. Jag vill slåss, sparka och skrika om det behövs. Jag kommer stå kvar i motvind och kämpa. Kom då, kom låt vindarna piska våra ansikten. Jag har inte glömt. Jag har inte glömt hur kall din hand var att hålla under de åren. Jag såg som genom en dimma. Jag kände i hjärtat att någonting var fel. "du är värd att dö för. Ni kan skratta om ni vill, håna oss vi rör oss ni står still." För visst ni rör er, ni flyr. Men ni flyr i cirklar. Vi står kvar och slåss för våra liv. Det är vi som rör oss framåt.

"lyssnar. Stel och fastspänd. Och när paniken bryter ut, ler du svagt och viskar till mig du är värd att dör för." Det är vi som har varandra när världen faller sönder. Det är vi som har varandra ända in i slutet. Så om vi går sönder, om vi splittras och ingenting blir sig likt igen. Då har vi varandra. Det kommer att göra ont. Det här är ett sår som kanske aldrig läker. Vad som en gång var, kommer alltid stanna kvar. Det som var kommer bli ärrvävnad, som ett bevis på livet gör så mycket mer ont än de tror.

"men mot gummi, glas och metall, betyder ett mirakel inget alls." Ingen kommer rädda oss nu. Det som har hänt kommer alltid förbli verklighet. Det ända vi kan göra är att acceptera det. Kämpa och slåss mot livet för att överleva. Låt oss säga att vi tar en dag i taget? Steg för steg tillsammans i verkligheten.

Jag kan aldrig känna dina känslor. Jag kan aldrig gå den väg som är vald åt dig. Man är alltid ensam, det har vi alla gemensamt, men det betyder inte att jag älskar dig mindre. Det betyder inte att jag lämnar dig i kylan när det blåser kallt. Det betyder inte att jag inte ser, att jag inte bryr mig och att jag inte tänker hålla din hand. Jag kan inte läsa dina tankar. Jag kan inte veta vad som finns och trycker under ditt bröst. Jag kan inte känna den sorgen, ilskan och besvikelsen så som du gör. Du har ensamrätt till dina tankar och känslor, men jag ber dig att dela dem med mig. För hur ska jag annars någonsin förstå? Hur skulle vi kunna se när du inte berättade?

Vi trodde aldrig att det kunde ligga något sådanthär bakom. Hur skulle vi kunna tro det? Vi trodde på dig. Vi tror på dig. Vi älskar dig. Jag älskar dig och jag kommer aldrig lämna din sida. Din hand är skapad för att passa i min. Ditt blod matchar mina ådror. Du är venerna och jag är artärerna. Vi är skapade för varandra. Glöm aldrig det.

Glöm aldrig det.
Du är värd att dö för.

Ologik och färgglada skratt

2009-10-14T09:53:00.000-07:00

Varför jag älskar moln, choklad och stjärnor?
Varför jag hatar getingar, idioter och levergryta?

Så uppenbart. Så uppenbart.

Idag har jag varit duktig och försökt plugga den hemska ondskefulla historian.
Inte kul men nödvändigt.
Är som stressmolekyler i min kropp som fäktas med legosoldatsvärd för att kasta sig framför motorvägens ickeexisterande rödljus. Rena rama grekiskan när man pluggar antikisk grekisk kultur och en massa annan sörja. Jo, klart det är viktigt och intressant, men upplägget kan suga min ickeexisterande.

Ickeexisterande

Nog om det. Nog om det. Det är ändå bara skolan.

Visst blir man glad av att knarka musik?
Miyavi på repeat just nu.

Visst blir man glad av färgglada kläder?
Rosa, grönt, gult, turkost, svart, vitt, brunt, rött.

Fingra runt bland neontankar.
Som ett leende spricker upp blir horisonten så mycket närmare.

För ingen förstår vad man skriver ändå.

Och jag älskar det!

Hon

2009-10-11T11:25:00.000-07:00

De sa lovprisa aldrig kullerstenarna där hon gått. Varför lovprisa någon som inte gjort sig förtjänt av det? Hon stal från mig. Hon stal mig. Hon blev min splitting. Delad, kapad och söndertrasad. Jag fick lära mig gå igen när hon sprang ifrån mig. Kravla mig i smutsen. Blod som smetas ut över kroppen. Händerna mot hålet i halspulsådern.

Det var så de sa.
Att jag skulle förblöda.

Det är inte stjärnor

2009-10-09T14:59:00.000-07:00

Bit mig i fingrarna då. Bit mig så hårt att jag inte kan hålla andan.
Bit mig, slå mig, väck mig. "Ge mig nåt som känns".

På små gula post-it-lappar, med röd Fanuc text, står det små nedkluddade meningar. Små formuleringar. Jag skrev "bottenslasket från en kopp avsvalnat kaffe smakar bättre än dina läppar vid en lögn. Tre män och en timmerförsäljning. Låt dem fällas. Skalperas. Flås till skinnet att hänga på väggen".

Jag skrev "Det hänger en nyckel kring min handled. Skulle kunna vara symbolen för vägen till frihet men visar istället att jag är fastkedjad."

Kanske inte så trevligt.
Kanske inte så rätt.
Kanske som skavsår på näthinnan.
Kanske som skavsår på samhällssynen.
Kanske helt fel.

Det är fan inga stjärnor. Det är bitmärken i handleden.
Men vad vet väl jag om stjärnorna ändå?

Höstlöv

2009-10-08T08:17:00.000-07:00

Mobiltelefonfoton i höststorm. Trädgrenar, kala i en värld av fallande färger, i form av löven under mina skor. Grönheten sväljs av rött, orange och gult. Sparka, flyg kring mina fötter. Älska mig i höststormen. Jag ska fylla händerna med höstens tårar och kasta löven kring mig. Jag ska älska med höstregnet. Kärlekens hetta i värld så kall. Försiktiga vattendroppar mot min hud och piskande vindar mot min kind. Jag ska dansa i lövvirvelvinden och ni kan inte fånga mina vänner. Ni kan inte fånga höstlöven. Ni kan inte kratta bort hösten. Den kommer slå er i ansiktet ändå.

Vakna.

Vi kan gömma oss i värmen och lyssna på sången från vindarna. Vi kan dansa nakna i regnet. Vi kan älska och hata hösten. Hon stjäl värmen. Hon välkomnar Mister Winter. Hon är otrogen mot sommaren. Hon klär av sig naken för att lämna oss utlämnade till kylan. Hon är vacker men förrädisk. Hennes händer är vackra. De underbart färgstarka löven. Skarpa som rakblad i mina ögon. Klara som en kärlekförklaring. Ett hopp. En tro. En stormvind. Kom blås bort mina sorger. Blås bort mina tankar. Blås rent i själen. Töm min kropp på allt som är mitt eget. Fyll mig med flygande fotspår. Mata mig med intensiteten i eldens färger. Visa mig.

Visa mig
vilken stig man måste välja
för att överleva vintern.

Som eld

2009-10-05T10:11:00.000-07:00

"tio stycken fingrar, fångat mig till slut. Tio stycken fingrar som leker på min hud. Tio stycken fingrar efter så många år. Tio stycken fingrar, jag som längtat så. Tio stycken fingrar hypnotisk dans, tatuerar min kropp med allt fingrar kan.Tio stycken fingrar min älsklings drog" - Imperiet.

Som eld.

*---------------*

Och allt annat kan vi glömma.
Ignorera.
Blunda.

Jag blundar.

Jag älskar dig räcker inte.

2009-10-03T13:44:00.000-07:00

Varför skulle jag glömma dig? Varför skulle jag tänka tanken på att lämna dig? Jag kan inte följa stigen ensam. Jag hittar inte till Panama utan dig, det vet du. Varför skulle jag ens vilja gå till paradiset utan dig? Och vad skulle det vara för paradis? Det skulle vara helvetet. Varför skulle jag vilja dela mina dagar med Satan istället för med dig Hanna? Varför?

Tvivla aldrig.

"jag går inte isär när jag går med dig"

Du får mig att vara mer som en hel människa. Varför skulle jag kasta våra minnen bland komposten? Varför skulle jag vilja skära av mig själv halsen? Varför skulle jag komma på tanken att släppa din hand. Du har varit mitt allt, så länge i mitt liv, att ingenting kan ta dig ifrån mig nu. Vad skulle kunna skilja oss? Pojkvänner? nej knappast. Avstånd? Har vi inte bevis på att äkta vänner överlever allt? "It's the power of love"

"En vän glöms aldrig bort - inte ens efter en livslång frånvaro"

Vi märkte ju bara att när vinden fångade dig och förde dig över Atlanten så förde den dig närmare mig mentalt. Vi kanske aldrig kommer närmare än såhär? Kanske är det inte möjligt i denna världen. "Vänskap är maskor som håller ihop världen" Du håller ihop mig när jag faller i bitar. Du ser vilken pusselbit som saknas när jag är skadad, döende på marken i mitt sovrum. Du ser vad som saknas och du helar mig. Jag kan inte glömma dig. Du är inpräntad på min hornhinna, inpräntad i mina celler, ingjuten i mitt hjärta. Om jag glömmer dig så har jag glömt bort mig själv.

Jag älskar dig räcker inte för att förklara.
Jag lovar att aldrig lämna dig.
Glöm mig aldrig.

Förrädare

2009-10-03T07:45:00.000-07:00

Han.

Koda dina ord.
Så försiktigt, så försiktigt.

Aldrig låta något skina igenom.
Blunda. Titta. Blinka.

Gapa. Stäng din mun.
Andas.

Dina rötter följer med
i fallet.

Håll händerna öppna.
Håll dem öppna för kronan.

Låt bli att pryda dina verk med
en signatur från helvetet.

Små, små mynt,
tioöre,
från forntiden,
låt oss betala framtiden.

Låt oss betala med dem.

Kriminalisera,
väderstrecken,
för de leder oss fel.

Duärfelute,
jagärfel,
viärfalska,

med en äkta känsla,
som du aldrig kan få.

Svin.
Du är ett svin.
Stjälfrånoss
då.

Du får ändå aldrig veta,
hur äkta kärlek känns.

Kan du verkligen
kalla dig,
en av oss?

Kan du verkligen,
se dig själv i spegeln?

Förrädare.
Du har ingen spegelbild längre.

skola

2009-10-03T06:19:00.001-07:00

Jag är för trött för att orka plugga.
Varför måste man plugga?.

skolanärettslaveri
närdeändåbaramatarossmedläxor
varförmåstedetvaraså?

Med världen i handen

2009-10-01T13:39:00.001-07:00

Varför? varför? varför?

Kasta.

Stryp världen.
"sometimes it feels like the world is on my shoulders"
på våra axlar.

På dina axlar.
Varför?

Du gjorde aldrig något för att förtjäna det.

Klagomålssånger i kvällstid

2009-09-29T13:18:00.000-07:00

Så sitter man här igen. Framför den eviga datorskärmen. Msn i bakrunden. Blinkande små rutor i orange som blir ett mönster i ingentinget. Det var längesen jag skrev något som verkligen betyder någonting på den här bloggen. Länge sen jag kritiserade mänskligheten och kastade sot mot orättvisorna. Säkerligen ett år sen. Säkerligen kommer det ta lika lång tid innan det står något av intresse här igen. Tror jag målar, eller skriver bort såpass mycket i min dagbok, för att det inte riktigt ska räcka till för att täcka denna meningslösa internetsida.

Idag på svenskan skulle vi skriva ned saker som upprör oss i världen. Vi ska nämligen jobba med att utforma ett argumenterande tal. Vi fick tre minuter på oss och jag skrev en lista som nästan fyllde ett A-4. När jag läste upp allt inför klassen så kommenterade läraren bara något i stil med, "Då har vi konstaterat att livet är skit", fast med andra ord.

"there is another world inside of me that you may never see" - 3 doors down. (skriver det mest för att inte glömma bort bra citat)

Vi har alldeles för mycket läxor i skolan för att det ska vara hälsosamt. Jag menar inte just nu för ögonblicket utan över lag. Jag har så mycket jag vill klaga över men orkar inte se mig själv skriva ned så deprimerande ord idag. Orkar inte andas klagomål igen.

Blogger

2009-09-27T11:25:00.007-07:00

fvg

hshadsjks

Blogger ville inte ladda upp mitt förra inlägg förut.
Så jag satt och störde mig på det.
Men tydligen så hade det laddats upp ändå ^^

First poetry in war.

2009-09-27T11:25:00.006-07:00

Winnerbäck har släppt en ny skiva som jag knarkar. Första låten heter Järnvägsspår. Bara det är kärlek. "Du säger väl till om jag ska gå?" <3

Här är lite impulspoesi, skriven när jag var på msn, som ni får helt gratis.
(Som om någon någonsin skulle betala för att läsa det jag skriver, haha!)

First poetry thoughts for legions. First poetry in war.
Tell my all about the reality,
Because I can’t see,
Anything in this shell fire.
Like I once said, came from all of the liars.

Give me more.
Give me more to regret.
Take everything in my head.

Blow us away.

Forget.
Forget the reasons,
And throw more stones on their back.
Break their bones.
Make them regret.

Make them apologize for
starting war against me.

Why can’t I see?
See the stripes on my heart,
The dots in our life
From the point where you left me.

Kanske börjar det här.
I ingentingland,
Mellan öken och Sahara
Mellan Vänern och väderstrecken

Kanske kommer vi aldrig längre
Eller närmare än till vägskälen

Det börjar med bokstäverna
Och kastrullslammer
Treåringens minnen från köksslagsmål
Med hammare och spik
Ignorera slagen

Det är bara minor

Handgranater och betong
Under rosendrömmarnas fjädrar
Är du fast i din drömfångare
Blir vi ingenting

(vi blir ingenting kvar)

Translation
Give them something
To hang on to.

Someone to lean on.

Västtrafik

2009-09-20T08:24:00.000-07:00

Västtrafik vill inte sammarbeta med mig.
Jävla skit.
Jävla bussar.

Vad har mina älskade blåa svävare mot mig idag?
Jag ville åka till Robin och gömma mig i hans famn från det gråa tristessregnet.

"Jag kan inte sova. Kan inte äta. Kan inte ens skratta. Kan inte sluta tänka på dig. Åh kom hit och slå dina trygga armar runt mig."

Kanske borde man be päronen köra mig?

Etiketter

2009-09-11T08:55:00.000-07:00

Jag har fått för mig att jag ska lägga in etiketter på alla mina inlägg så att man kan läsa mina texter efter teman med. Får väl se hur det går... det är ju... en del inlägg om man säger så.. haha xD

Fredagsflickan i morgonljus

2009-09-11T07:52:00.000-07:00

Just nu lyssnar jag på någon skriktechno med Brokencyke och den är riktigt bra.
"Lets get freaky now"

Idag är det fredag. Underbara älskade fredagar! Solskenskyssar och lycklighetskänslor. Ska till ku. Älskade Ku. Underbara trygghets känsla.
Sen ICA + FIIE = KJELL med filmkväll.
Nej, vadå prata i koder?

Jag tappar,
faller
och försöker igen.

Andas dimmor,
morgonljus.
Känner trygghetsvärmen
från din kropp.

Din hud under den svarta T-shirten.
Huvudet mot din bröstkorg.
Dina hjärtslag som uppfyller min värld.
Andas trygghet,
mellan väggarna,
finns bara vi kvar.

Hur kunde jag någonsin tvivla?

Caesars sjunger:
It not the fall that hurts,
it's when you hit the ground.

Citerar skrivarkungarna när orden sviker

2009-09-08T12:40:00.000-07:00

Och ni vet, de kan förklara så mycket om världen. De ser så mycket i andra nyanser. Det blir toner. bass and treble. Jag har bara ord och färg. Händer och hjärtslag.

Kent - På Drift (Lyrics)

"Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
de bara gör biter ihop och håller käften

Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds
för att krascha och sen dö
men Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
på att någon däruppe ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort

för något vi inte visste att vi gjort x2"

Födelsedagsbarnet

2009-08-30T10:26:00.000-07:00

Små fjäderlätta steg mot oändligheten. Hör du också dem viska?

Lyssnar på härlig blandmusiksskiva från sys. Liam Lynch - United States of whatever tog just slut för att bytas ut mot Lifehouse. Jag kom hem från Det Hjärtats Stad för några timmar sen. Päronen kom hem från Värmland, från kära G&N.

Idag fyller jag 17 år.

Lifehouse - Everything

Find me here
And speak to me
I want to feel You
I need to hear You
You are the light
That's leading me
To the place
Where I find peace again

You are the strength
That keeps me walking
You are the hope
That keeps me trusting
You are the life
To my soul
You are my purpose
You're everything

And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better than this
(Ahh Yeahhh)

You calm the storms
And You give me rest
You hold me in your hands
You won't let me fall
You steal my heart
And You take my breath away
Would You take me in
Would You take me deeper, now

And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better than this

And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better than this

Cause you're all I want
You're all I need
You're everything, everything
You're all I want
You're all I need
You're everything, everything
You're all I want
You're all I need
You're everything, everything
You're all I want
You're all I need
Everything, everything...

When how can I stand here with You
And not be moved by You
Would you tell me how could it be
Any better than this

Oh And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better any better than this

And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better than this

Would You tell me how could it be
Any better than this...

"Tvätta rent min hjärna tills jag är fri, tills allt sjunger din melodi"

2009-08-18T07:00:00.000-07:00

Snap, trash, krasch.

Orden blir fångade i luften
sönderbrutna som tunna trästickor under motosågen

"om du trollar bort mig långt från dig och lurar hem mig med dina sämsta tricks så får du mig ändå"

Virrvarr

ord

ordlöshet

Kan det vara det dom skriver alla böcker om tänkte jag. Jag tror hon tänkte samma sak.

2009-08-12T11:02:00.000-07:00

-

She sees right trough me.

Silent , like a whiper

2009-08-04T06:08:00.000-07:00

Position: Hjärtats Stad - Göteborg. Lägenhet. Femte våningen. Vardagsrum. Bäddsoffa. Framför Laptop. (varför bor man inte här?)
Väder: Gråmulet, som borde vara förbjudet på sommarlovet.
Kläder: Grymt snygg kjol i svart inköpt på Shock igår.
Humör: Lagom Lycklig
Musik: Kent i mobilhörlurarna

Så du står i givakt, med din rygg rak, och tar 400 slag.

Ännu en gång i en stad med vimmelfolk överallt. En stad med tusen bilar som ska köra förbi, när man vill gå över vägen. En stad som får en att vilja köpa allt man ser. En stad där man är anonym. En stad där man bara är en i mängden. Jag gillar inte att vara en i mängden, men jag älskar den här staden.

(Har ni tänkt på hur bra 747 är på engelska?)

Snart kommer syster hem från jobbet. Snart börjar skolan. Snart är det höst. Snart är det ett nytt år. Snart fyller jag arton, ska bara se till att fylla sjutton först. Snart ska jag ut och resa världen runt. Snart ska jag plugga till mitt drömjobb, ska bara lista ut vad det är först. Snart ska jag börja jobba och tjäna pengar. Snart ska jag pensioneras. Hahaha. Eller inte. Men sanningsenligt nu då, snart ska jag laga mat, men först ska jag byta låt och resa mig härifrån. Känns som att det kan ta ett tag.

Luften svider när vi andas in, har alltid sett oss som ansgar och evelyn.

Jag är släkt med den starkaste flickan i världen

2009-07-30T07:33:00.000-07:00

Min syster är vackrare än änglarna i mina ögon. Hon är ett ljus. Hon brinner och hon kämpar. Hon har gått igenom så mycket. Fallit och klarat att resa sig igen. Hon förstår, för vi har delat samma liv. Vi delar samma blod, minnen och hjärta. Hon strålar där hon går. Hon bär på en visdom som få i hennes ålder har. Hon vet hur det känns att behöva orka när orken är slut. Hennes styrka får mig att fortsätta de dagar de känns som om hela jag darrar. Hon är aspen och jag är lövet. Jag har levt med min idol vid min sida hela livet. Jag vet att mörker och demoner jagar oss båda, men vid varandras sida kan vi klara allt.

Vi är del av samma låga. Vi är svar på samma fråga. Samma bleka och brända hud. Samma förlorade tro på Gud. Ingen dröm om en annan.....ingen tro eller saga.... ingen dröm om en annan tid. Men du, du ska alltid finnas kvar. Du ska alltid finnas kvar. Så länge jag får vara med ska du också vara de. Det är så det ska va. Du ska alltid finnas kvar.
Emil Jensen - Syster

Hur det än slutar så kommer jag alltid att älska dig, det vet du.

Klättra på väggarna

2009-07-27T05:51:00.000-07:00

Jag har tandvärk igen. Det är inget ovanligt för jag har ju tågräls uppkörd i käften. "Leka tåg". Just nu lyssnar jag på Sabaton och är inloggad på msn där nästan ingen är social. Det kan ju bero på att klockan är snart tre en vanlig sommarlovstisdag och folk har bättre saker för sig än att sitta framför en datorskärm. Man kan ju hoppas det iallafall. På spotify berättar de att U2 har kommit ut med ett nytt studioalbum och jag kommer genast att tänka på Erica. Hon påstår att jag skriver genialiskt, men det är hon som är geniet.

"Run when it's time to pay" - sabaton

Jag har börjat täcka mina väggar med bilder igen, har jag sagt det förut? Känns mer som hemma om man inte kan se grundfärgen på väggarna. Täcka för, täcka över. Visa vem som bor här. Sätta själen synlig, tapetsera med häftmassa. Mitt hjärta på mina väggar. Jag klättrar på stegar för att nå. Nå upp dit längst upp. Taket är högt. Det är högt i tak. Faller jag ner så kommer jag att falla för evigt. Svindlande. Spindelnät i den borttagna takkronan. Jag sätter upp bilder på väggarna.
Ser ni. Peka.

Där hänger ju jag.

Att presentera ett svin

2009-07-26T12:59:00.000-07:00

"Det kallas chocktillstånd, när orden bränns in på bara skinnet, och gång på gång mot asfalten. Varför skrapa kinden mot väggarna? Klämma fingrarna i dörrarna, när benen alltid bär tillbaka hit, för att presentera ett svin? Det kallas chocktillstånd när tankar känns och skär som bitar av glas. Små, små sår under linningen. Varför är du som jag? Mot väggarna, står tvekande vid dörrarna, när benen alltid skakar dig tillbaka hit för att presentera ett svin? Och jag önskar att allt fick plats." - kent

Att presentera ett svin.

Det behövs inte sägas mer.

Det är kallt.

2009-07-22T13:40:00.000-07:00

Linda sjöng på fjorden idag. Hon sjunger så att det känns in i hjärtat. Jag är så stolt över henne. Så stolt att hon orkat ta sig igenom så mycket och ändå ha så mycket glittrande, sprudlande energi inom sig. Mitt lilla höstlöv.

Det är kallt och äckligt nu. Vill ha Robin här. Vill ha lite värme tack.
Låna lite kroppsvärme. Rufsa i hans bruna hår och dra fingrarna genom snedluggen. Varför är du inte här nu? Jag behöver dig. Suck.

Suck.

Opal Dreams

2009-07-20T09:36:00.000-07:00

Såg just en film på TV 1000 som hette Opal Dreams. Det handlade om en familj som bodde ute i ett litet gruvsamhälle i ett kargt landskap. Familjen bestod av en flicka på nio år, en pojke som var något äldre och två föräldrar. Pappan och pojken i familjen sökte efter opaler. Flickan hade två låtsasvänner som en dag försvann. Folk verkade inte ta det på riktigt för det var ju bara i hennes fantasi som de hade existerat men flickan blev sjuk av oro. Hon låg hemma blek, kraftlös och pratade endast om att hitta låtsasvännerna oavsett om de var levande eller döda. Hon kunde inte få ro annars, för de var hennes bästa vänner och hon älskade dem.

Folk förstår inte, att om man tror på något så innerligt så blir det verkligt, även om det inte är verkligt för andra. Det är samma sak som med religion. För dem som tror är det verkligt, men för dem som inte tror är det bara trams. Om man tror att Gud finns eller inte borde man avgöra själv. Man borde låta varje person ha sin egen uppfattning om saken. Det är så tragiskt att folk så ofta ska klanka ned på dem som inte har samma uppfattningar som en själv. Om jag dör och inser att Gud inte finns, kommer jag inte ångra att jag trodde på Gud, för det har gett mig så mycket hopp. Styrka att orka tro på livet när jag egentligen inte orkat leva.

Det här med olika verklighetsuppfattnigar är som i "Vingklippt Ängel" av Berny Pålsson, där hon är så övertygad om att hon är en ängel. Hennes olika dimesioner är lika verkliga för henne som vår verklighet är för oss. Hon skriver att hon inte tror på galenskap utan på änglaskap när de säger att hon är sjuk. Vad som är verkligt för henne, för mig eller för dig kanske är fantasier för någon annan.

Vem har egentligen rätt att säga vad som är "verkligt", vad som är på riktigt och vad som räknas? Är det sådant man kan röra vid? Är inte känslor verkliga då? Jag känner dem som säger att känslor bara är elektriska impulser i hjärnan, som man kan styra över, men för mig är dem så mycket mer vekligare än så. De styr många av mina handlingar, styr hur jag mår och pulserar som eld genom min kropp. Är inte fantasier verkliga? Är inte magkänslan verklig? Är inte lekar verkliga? Är inte bilderna, ljuset och livet man skapar i sin fantasi verklig bara för att andra inte kan se den? Kanske är den inte vad vi kallar "verklig" men för mig existerar den.

Esmaraldra Älvprinsessan, med sitt långa silverhår och vackra klänningar spunnet i guld finns fortfarande i mitt hjärta. Hon springer fortfarande runt på ängarna och söker efter äventyr. Hennes stora träd är inrett och hennes hår blåser i vinden. För er kanske hon bara är ett fantasifoster från min barndom.

Jag måste fråga, får inte Fjärilsflickan finnas heller? Hon kanske inte passar in i er värld? Hon var från början någon perfekt person, i vacker klänning vid skogsgläntan med alla ljusglimtar. Nu har hon och jag blivit mer och mer ett. Hon är mina ord. Jag fångar orden och skapar viskande sånger till er. Jag översätter språket mitt hjärta talar. Jag är Fjärilsflickan och mina vingar bär mig. Mina ord bär mig.

Jag känner dem som inte förstår sig på att skriva. Säger att jag är tråkig och envis när jag stannar bland orden. Säger att jag är feg när jag inte vill ge mig ut i deras verklighet, men det de inte förstår är att detta ÄR min verklighet. Man kan inte tämja mig. Man kan inte fängsla eld utan att kväva den tillslut. Man kan inte få vatten att stanna kvar i händerna. Man kan inte dra ned mig på jorden och tvinga mig att klippa mina vingar. Tvinga bort min kreativitet och ni dödar mig. Tvinga mig att bli någon jag inte är och jag kommer gå under. Ni kan inte bestämma vad som är verkligt för mig. Ni kan inte bestämma vad jag tror på, vad jag lever för, vad jag tycker eller vem jag älskar. Jag är jag, hur konstigt ni än tycker det låter. Jag är en blandning av allt som påverkat mig. Jag är mina ord. Jag är mina minnen. Jag är min kropp, mitt kött och mitt blod. Jag är mina känslor, tankar och impulser. Jag är Fjärilsflickan. Ta inte mina drömmar, ta inte min verklighet ifrån mig.

2009-07-13T13:23:00.000-07:00

Upp och ned.

Säkert

2009-07-13T13:06:00.000-07:00

"Hej du, det va' ju ett tag sen
Sexhundra dagar, men vem räknar precis
Och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint
Jag har träffat en annan nu, han behandlar mig bra
Jag går och nynnar hela tiden
Och jag har färgat håret och jag har fått pollenallergi och
Är du fortfarande arg?

Pappa var på sjukhus, han klara' sig bra
Men han är mycket smalare nu
Katten fick fyra fina ungar
Tre av dom dog och den fjärde heter Sam
Jag lärde mig spela munspel, jag fick tid över när du försvann

Ah

Är du fortfarande arg?
Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy
Men det fanns da'r
Jag minns de än
De bästa någonsin
Är du fortfarande arg?

Jag såg Kjell Höglund, jag önskar jag var han
Jag gick dit ensam
Anna sa hon sett dig på stan
Hon sa du såg glad ut och hade ny frisyr
Hon sa den klädde dig, ah
Och jag, jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre

Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?"

Alldaglig uppdatering

2009-06-27T09:26:00.000-07:00

Sommarlov på riktigt nu. Kanske dags att läsa ut boken och måla klart bilden som jag aldrig blir färdig med? Nu har jag iallafall tid. Nu när jag inte har konfirmanderna längre. Känns ändå ganska skumt att inte ha någonting att göra när man är van vid att gå upp på morgnarna, åka iväg, springa runt, fixa och vara social hela dagarna.

"Take a look at me now, there is just an empty space"

Det luktar popcorn i mitt hus. Mamma har nog poppat dem och nu sitter hon nog och flippar framför tv:n. Antar att pappa är bredvid och antagligen är det han som håller i fjärren. Ja, så är det nog. Behöver inte gå upp för trappan för att konstatera det. Det är så som det alltid varit, på gott och ont.

Jag kan inte skriva fler dikter på poeter om jag inte raderar några, men det spelar egentligen inte så mycket roll, för de dikter som står där är ändå så ledsna. Varför är det så mycket lättare att skriva sorgsna ord än att låta glädjens frön gro på våra tungor?

"No woman, no cry"

Snart kommer Robin och bor med mig i en vecka och efter det kommer Hanna. Saknar dig Hanna, så mycket att det känns som knivar i min kropp. Saknar ditt leende och ditt skratt. Saknar din röst. Saknar att retas med dig. Saknar allt med dig. Du är min, glöm aldrig det. Det spelar ingen roll om tusen kilometer skiljer oss åt. Eller om vi träffar nya vänner, pojkvänner, flickvänner, eller något annat. Det spelar ingen roll, för det kommer ändå alltid vara vi två. En enhet som splittrades. "Vänner för alltid Molle?" Ja, vänner för alltid. Om du lämnar mig och aldrig vill se mig igen så kommer jag att ta det hårt. Om du försvinner så kommer jag älska dig ändå. Du är och du förbliver en av de viktigaste människorna i mitt liv.

"Vi skulle få leva här... Ja, jag vet, jag vet precis hur. Jag flyger över er mur."

"Och så var det ju det där med dom stackars små solstickepojkarna. Alla säger att hela historien är så hemsk, så sorligt tragisk. Men jag tycker faktiskt inte att den är så tragisk. Det ända som är tragiskt är väl solstickepojkarnas dumhet? Är man så löjligt korkad att man frivilligt beger sig in under sängen, in till damkatterna, så får man för fan skylla sig själv" - TB

"Du är ett glashus och jag är en sten, men det är du som försöker se igenom mig."

2009-06-22T14:31:00.000-07:00

Lyssnar på Winnerbäck. Spotify har blivit min nya vän. Jag har fingrar, läppar och ögon. Alltid tjat om mina ögon. Ska skaffa linser snart. Står på "ska bara listan" bland tiotusen andra saker. Tiotusen är ett bra tal.

Gitarrspel. Musik från förr får mig att tänka på det, på dem, jag förlorat. Får mig att blicka mot de som finns nu, de som jag vann som på lotto. Det är ingen trofé att springa runt och vifta med pappershjärtan i handen. Det är så mycket verkligare än så. En overklighet ni aldrig kommer att förstå för... ni är.

Ni är.

"Jag hugger i sten. Jag tror att jag sakta börjar se en kontur, några armar och ben. Jag jobbar mig innåt så jag ser en figur."

Jag formar mig i lera.

En fjäril är vacker på håll
sårbar om du kommer för nära
skada inte dustet på hennes vingar
tvinga inte ned henne på marken
håll inte fast henne i din hand
då kommer hon aldrig kunna flyga igen.

"Kalla det vadfan du vill"

2009-06-09T14:39:00.000-07:00

Ett halvdunkelt klassrum i skenet från en krigsfilm. Ditt ansikte i profil, en liten solkatt som dansar i ditt öga. Du blinkar i din egen takt. Ögonfransar. Grönhet. Ser hur mjuka och mörkare nyanser blandas i harmoni så som små ljusglimtar i dina ögon. Dina ögon är fokuserade på vreden från dem med svärd i handen. Jag vågar bara snegla för det känns som att jag kommer gå under annars. Under. Över. Vill känna dina händer mot min hals. Du är min. Din hand är i min. Ändå blyg. Varför är jag blyg nu? Det måste vara halvmörkret och hjärtslagen. Mina hjärtslag så nära dina. Och jag som sa att jag inte ville det här någonsin igen. Jag måste varit sjuk. Eller så är jag det nu? Sneglar igen. Sidleds. Precis i blickfånget och du är min. Min. Min. ordet låter ganska bra i munnen. Overkligt? Kanske. Kanske mer närvarande just nu än någonsin. Det känns som när man rodnade i början av högstadiet. Hundra år sen nu. Men precis som nu. Lätt leende. Du märker det säkert. Vad spelar det för roll? Brännande, pirrande, patetiskt. Kring din hals, silverkedjan, blixtrar till av solljuset som letat sig in under persiennen. Skuggorna på din hals. Kindben. Andetag. Du ser på mig. Du ser på mig. Lägger huvudet på sned så att luggen täcker ena ögat. Ler. Ler så att jag smälter. Om du vet kommer det stiga dig till huvudet? Vad spelar det för roll? Jag är din. Din. din.

Du säger att det låter konstigt.
Så kär att det gör ont.
Är det kärlek?
Just då. Just då.
Just nu vill jag ha dig nära vid varje andetag.
Det går inte. Går inte.
Det. Gör. Ont.

"dom måste lära sig gå, det är vad folk säger när det är vi två. Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån"

Hallon och ångest

2009-06-01T09:36:00.000-07:00

"Som ett färgfotografi är jag svartvit inuti", kent raden rullar runt i mitt huvud fasten jag lyssnar på techno just nu. Det blir en ganska underlig kombination. Jag rev just sönder ett rött papper och flagorna blev vita. Vita små pappersflingor som snöade ned i min soptunna. Egentligen borde de varit rosa. Ja, rosa sommarsnö hade varit uppskattad nu. Det är varmt och kvavt men det är förbjudet enligt Svenska Lagboken att klaga på det. Det ryktas om det iallafall.

Jag fick visst ett sms, kan gissa vilka det kan vara ifrån... finns två alternativ. Jag gissade rätt. Det slutade med "älskling" för er som undrar.Frågan löd dock under en mer tragisk ton: "hur det går med pluggandet?". Ni kan nog ganska lätt klura ut hur det går med mitt pluggande, eftersom jag sitter här och skriver igen. Hela dagen har jag gått runt med sjuk prestationsångest och stressmolekyler som springer maraton i mitt blod. Men nu orkar jag inte ta det mer. Någon gång får det vara nog. Nu tar jag en paus. (Jag vill ha "äppelpaj för fan" snart Lilla Tiger)

Är det verkligen rätt att tvinga oss ha tre prov och två redovisningar på två dagar? TVÅ DAGAR?! Förstår ni hur lite det är? Och detta ska man kunna plugga på utan att stressa ihjäl sig? Tack så mycket, skolan kan gå och köra upp något i alla hål.

Till Lilla Tiger som inte är i Sverige:
Jag skrev tidigare i detta inlägget några ord om snö. Jag måste nämna att det faktiskt har "snöat" denna våren... snöat pollen som jag är allergisk mot. Pollen är ondska i dess renaste form... nästan iallafall... skulle brännt alla växter i hela världen (mohahaha)... om det inte vore så att jag inte skulle kunna andas då...

Och nu till alla er som undrat (som om det ens var så många som läser denna meningslösa blogg) över rubriken. Jag vill ha hallon. Ge mig det annars så slår jag er. Hårt.
Eller inte, men ändå.

Man får visst inte säga:
Gah... skjut mänskligheten och släck solen.

Klockan mitt i natten

2009-05-30T15:39:00.000-07:00

"What you wanted couldn't hold us down"

Ja. Jag vet.
Jag har inte uppdaterat eller kommenterat eller läst bloggar på tusen år.

klockan är 00:47. Det är lördag. Imorgon är det morsdag. Imorgon ska jag på dansföreställning. Kolla på erica när hon dansar dansen jag egentligen skulle varit med i. jag har hoppat av dansen för alla er som inte visste det. För jag tröttnade efter alla dessa år... blev lite lagom långsamt. Igår träffade jag Robins familj för första gången. Var lite nervös kan man ju säga men det gick fint. De var hur trevliga som helst. Så som ni kanske fattar har jag varit hos honom i helgen. Väldigt mysigt.

Snart är det sommarlov. Ska ha tre prov först... det är elakt. Men sedan ska jag vara konfafadder i två veckor. Första veckan blir ett läger ute i skogen mitt i ingenstans. Hoppas det blir lika kul som förra året! Sen kommer Hanna och det är kanske under den tiden då mina päron ska åka bort... så då kan vi ha huset för oss själva. Ha flummkväll, spela dålig gammal techno och dansa som idioter i mitt rum. Eller vad säger du Lilla Tiger?

Öppen för idéer

2009-05-08T06:17:00.000-07:00

I ett klassrum där jag inte hör hemma,
eller kanske är det just här jag hör hemma?

Skolan fryser fast våra hjärtan i marken som permafrost
fastän västanvindarna försöker fånga dem

Innan

Den eviga geografin
inpräntade näringsämnen
och kallfronter

Ekvationer som jag vill strypa
så fort de delar upp dem till procent
delar så små
att de faller i bitar i mina händer
fastnar under fingeravtrycken
på glasfönstret

Hemma är det hål i taket
så man kan se stjärnorna om natten
men idag regnar det
Jag lär frysa
vågar jag låta mig värmas?

Tänk om vi smälter
som kuben vid museet
och blir små svarta bokstäver
inristade i asfalten
på bussterminalen?

Tangentbord knappande
sms-signaler
över
vita papper vitare gråare svartare
rutor
tangentbord skrivande
slutande

Energibalansen i rummet
riskerar att falla över kanten
stupa ned i avgrunden
blandas med jordlagren
i en sång

Om oss

Orealistisk realism regerar oreagerande

2009-05-05T09:07:00.000-07:00

Frankrike Taizé är och blir för evigt
och jag tänker inte blogga mer nu.

Vardagsverkligheten kan gå och dö.

Gammalt inlägg

2009-04-11T11:59:00.000-07:00

2008-08-23
Fjärilsflickan

Bara för att det kliar i fingrarna måste jag skriva igen. Igen. Och igen.
Alltid.
Jag leker en lek där jag klär ut mig till Fjärilsflickan.
Hon är vacker som en älva när hon dansar. Hon låter håret följa med i vinden när hon kastar sig in i mystiken. Hon sveper sidenband omkring sig i luften där hon dansar i sin ljusgröna klänning. I gläntan färgas solens strålar gröna när de silar ned mellan de höga trädens löv. Bakom stenarna kikar trollen fram, facinerade av hennes graciösa rörelser. Hon är fantastisk, hon flyger med lätta steg över mossan bland fjärilarna. Och där, mitt i luften hänger ett ord och vibrerar med tunna sländevingar. Hon fångar det i sin bleka hand och undersöker det. Det är ordet som hennes tunga har viskat men aldrig lyckats tonsätta med akord till en melodi.
Och nu sjunger hon det. Rösten är lika vacker som hennes klara, skarpa ögon. Tonerna ger rysningar när de uppslukar omgivningen. Hon är underbar, den sanna skrivbenten.
Hon är älskad för sina fjärilsord.
Jag är bara en iskall poet...

Sågad

2009-04-11T10:50:00.000-07:00

Någon har delat Musse Pigg på linjalen. Gröpt ur hans hjärna och mage så att han bara är ett tomt skal. De gula skorna har inga fötter. Han har tappat sitt ansikte och diverse andra kroppsdelar med antar jag. Han är sågad, kapad, massakrerad i flisor. Småbitar och det är förunderligt att jag ens reflekterar över det för han är ju bara ett mönster på Legoflickans plastlinjal. Förresten du kan få tillbaka honom med din sax. Var det du eller jag som klippte sönder honom? Eller var han redan trasig innan han blev mönstrad? Vad är det för rättvisa att leva sprucken i bitar och fastklistrad. Han är ett klistermärke och finns i upplagor inom sjutton centimeter. Sjutton centimeter trasighet. Sjutton centimeter själslöshet. Sjutton centimeter eller sjutton år?

Idag är det påsk kan jag informera er ovetande och vetande om. Ifall någon hade missat det, eller bara blundat lite extra för att slippa se det. Känn er träffade, av påskägg, fast jag har inga. Ingen i min familj orkade i år bry sig om att ge påskägg till dem över tio år. Det betyder för er vetande och ovetande att jag inte fick något påskägg, men det gör inget för jag har ätit massa godis ändå. Hanna var här och vi åt massa choklad och fotade.

Det är ganska läskigt att mina ögon ibland är gröna och ibland blåa. Det är bara ett konstaterande. Organiserat kaos är härligt, också ett konstaterande.
Vi kan konstatera att konsonanter är nödvändiga.
Inte ens en val kan välja mellan andra valmöjligheter, och det förstår bara vissa.

Kanske borde man göra något vettigt ikväll, kanske inte? Jag kan se den filmen som vi hyrde som jag inte sett. Den ska tydligen handla om samurajer. Ska jag göra det? Jag vet inte, vad tycker du? Nja.. kanske. Det är faktiskt en bra fråga. Det är ju ändå påsk, kanske borde jag gå från datorn nu och vara social och äta salta kex? (uttalar du det tjeks eller keks?, jag gillar scheks)

Jag har haft otur de senaste dagarna känns det som. Jag har trillat ned ur ett träd och skrapat upp ett fem centimeter långt sår på mitt lår, nej du får inte kolla ditt pervo. Jag har blivit attackerad av min lilla spegel när jag skulle lyfta upp den. Den hoppade ur ramen och skar upp mitt finger innan den studsade över till min andra handled. Sen har jag förövrigt kan jag informera er ovetande och ni vetande att jag har skvätt kokande vatten på foten, sölat ned min klänning med grädde, tappat köttbullar, tappat min mobil i golvet igen osv...

Jo tack detta är bara uppräkningar, det är ett konstaterande. Mina tänder leker kull under tandställningen, som inte är räls utan som är en piercing självklart. Jag skulle egentligen ned till Halmstad för att vara med Nissaströmfolket men det blir inte av nu. Jag vill införskaffa teatersmink och vita tröjor som jag kan måla med klädpennor på. Jag vill även ha ett par till kalsonger för de är så härliga att sova i, och ja tjejer kan ha kalsonger med så klaga inte.

Idag har jag rest tältet för första gången, är ju tvungen att öva. Snart bär det av mot frankrike, börjar inse att det faktiskt kommer hända nu. Den 25 åker vi med kyrkan och jag slipper mina päron fram till den 3:e. Lite synd att jag åker på Molnets födelsedag men jag antar att vi får fira honom innan.

Fisk på er alla era töntar!

"Om idag inte var en ändlös landsväg"

2009-03-29T05:49:00.001-07:00

"och jag vet att jag är skyldig till att i många herrans år försökt slippa va med mig själv"

Det ligger ett hårstrå på mitt tangentbord, brunfärgat och halvlångt. Om du fäste det vid en hårbotten skulle det nå till axlarna och det skulle blåsa med vinden. Det är mitt hårstrå så det är därför jag vet det.

Pratade just med Lilla Tiger i telefon. Hon kommer snart hem till mig. Det är bara dagar kvar nu. "min nedräkning börjar här just när allting tagit slut" Det är snart ett år sen hon flyttade ut på ön som de brukar kalla Storbritanien. Tiden har gått så fort ändå, fastän längtan har trätat sig hårt inom mig, inom oss.

Igår var jag på min kusins bröllop. Han gifte sig utanför Skövde så det var en bra bit härifrån. Fick åka bil i två och en halv timme tror jag. Jag gick på cirka sex centimeter klackar iklädd en vinröd klänning. Jag dansade med en annan kusin, som jag alltid ansett som bortskämd, ibland bilder på forna officerar i guldramar. Det påminde mig om balen på slottet vid milleniumskiftet.

Nu sitter jag och väntar på att Legoflickan ska komma och föra mig bort till en plats med Gud. Vi ska träffa konfirmanderna i kyrkan idag nämligen. Jag lyssnar på Thåström och drömmer mig tillbaka till konserten. "det var som långa tåg av längtan" Det var inte längesen men känns nästan som att det aldrig hände. Det är för overkligt för att vara sant. Det är samma känsla som med Kent, mina älskade skrivarkungar. Att jag verkligen varit på den konserten och sett Joakim Berg på riktigt när han lindat ord kring mitt hjärta. Det är som att artister, idoler, inte är verkliga. Det är magiskt men tragisk som Håkan skulle sagt. Antar att idoler är som drömmar. Svårfångade och fantastiska. Måste bara påpeka att stavningsprogrammet på denna blogg inte vill skriva Thåström utan vill skriva dagdröm. Men ärligt talat, det är nästan samma sak?

dröm
dröm om
dröm om vindar
dröm om vindar och
dröm om vindar och våren
innan det är försent

Utmaning II

2009-03-17T10:22:00.000-07:00

Ord från Hanna:

Evighet, regn, smärta

Sårbar
under orden
smärtan
regnet
i evighet

Hennes mjuka händer
onåbara

i evighet
regnet
smärtan
sårbarheten
under orden

så långt bort är närheten
när vi ropar efter den

"och vem som helst duger, eller hur Linnéa?"
Nej, det måste vara en stjärna.
Eller hur, Hanna?
"Eller hur?"

Utmaning II

2009-03-16T12:34:00.000-07:00

Ord från Hanna:
Evighet, regn, smärta

Ge mig en utmaning, ge mig ord.

2009-03-16T10:45:00.000-07:00
Jag ville ha en utmaning så jag bad Robin ge mig ett föremål och en känsla som jag skulle skriva en dikt om. Som en liten poetisk lek. Ni kan själva döma om jag lyckats. Ge mig gärna nya ord så jag har något att skriva om.

Han gav mig:

Gatulampa, Vattenglas och Förtvivlan

Förlorad

Vattenglaset föll i golvet
splittrades
till regnbågsskärvor på mattan
den genomskinliga fukten
tränger längre ned i frottégolvet
och det är mitt fel
alltid mitt fel

fingrarna mot det vassa bitarna av himlen
och vattnet blir till vin
framför mina ögon
ljuset blinkar till
kvällen är kommen
slutet är nära
gråblek hud
skärs sönder
från det gula
gatulampsljuset
ser jag sjukare ut

sjukare än rösterna
som viskar om döden

allting är förbi
skriker förtvivlat
ingenting syns
mer än skärvorna av mitt liv
på mattan

gatulampan blinkar mot mig
utanför fönsterkarmen
hånar mig
skär naglarna i min bröstkorg
sliter ut allt jag har kvar
jag har ingenting kvar
ingenting värt att se

glaset tränger djupare in
i min värld
och ångesten kramar ur
mig alla skriken
som ingen skulle få höra

nu skär de djupare in i dig
in i betongen från vår stad
men det är försent

alltid försent

du kan inte dricka vattnet
utan att skada dina läppar
du kom försent
gatulampan har slocknat
glaset har fallit

törsta i förtvivlan
jag är förlorad

Citerar

2009-03-15T11:19:00.000-07:00
Om jag inte uppdaterar här snart lär väl Hanna få psykbryt på mig. Men jag skriver inte så mycket nu för jag har ingenting att säga här. Inte här på min blogg. Nej inte här, aldrig här, men någon annanstans.

"Långt, långt, bort"
så sjunger Thåström på sin nya skiva 'Kärlek är för dom'som jag köpte i veckan. Idag har jag lagat mat. Nudlar med en smakrik kycklingsås med paprika och hela vattenkastanjer. Sen har jag även bakat en äpple och björnbärspaj. Den blev väldigt god, funderar på att äta lite till om en stund. Idag har jag varit på en gudtjänst med Taizésånger. Känns så oförståligt att jag faktiskt kommer få åka dit, till Taizé Frankrike, när jag inte ens fått åka till Hanna. Förstår mig inte på mina föräldrar men...

"Sen måste du lova att du gör det
exakt som jag kommer ihåg
du måste lova att du gör det exakt som då

jag vet jag har snackat
så mycket skit om dig
sånt är aldrig bra
men jag blev så förbannad
jag kunde inte styra vad jag sa

Gud, hur blåögd får man va?
Gud, hur blåögd får man va?"

Nöjd ska man vara säger dem. Tyst ska man vara säger dem. Är man inte nöjd så får man vara tyst ändå.

"hon var som en ros, doppad i svavel"
"kan du snälla... ta mig härifrån?"

textrader får mig att känna igen migsjälv mer än om jag kollar i spegeln. Ord är oftast så mycket verkligare än verkligheten "verkligheten är inte alltid så verklig"
men du vet, "det finns ingenting vi inte kan, när vi har varann". Hoppas och tror att det är sant. "Vad vore jag, utan dina andetag?"

Citerar, verkställer, framställer.
"Ni vet ingenting, kärlek är för dom, dom som har tur"

Stora bokstäver, Små ord och Ingenting

2009-03-09T13:38:00.000-07:00
Jag tänker inte stå still när ni får springa med leoparderna.

Svidande
med järnsmak i munnen
Allt vi gör
är att slicka såren
rena med salt

Hon har tre kaktusar i sitt fönster. Jag har taggar i min själ...

2009-03-05T09:15:00.000-08:00
"Jag hatar att jag älskar dig så
att jag nästan skäms
här i min ensamhet"

Övertygelse, nej.

För jag älskar att jag älskar dig.
Älskar dig mer än jag älskar mig.
Kan du komma hem från Skottland?
Kandukommahemigen?
Kan du älska mig
så som jag älskar dig?

Insikten

2009-03-02T11:59:00.000-08:00
Nej.

Nu måste jag verkligen göra engelskan...

Slipspaddan

2009-03-02T11:47:00.000-08:00
Slipspaddan, min hämnd är detta inlägg som jag ska skriva med en massa grammatiska fel. Allt för att störa dig, hjärtat. Lilla Legoflicka, språk kryddas på olika sätt. Och detta ska kryddas med stavfel. MOHAHAHA, känn min ondska! (VARDAGSONDSKA!)

eriKa e än tööööönzt
till för litat på att honä min.

zzzzzzzzzzzz

jag kann inte skriva mer en såher för att störa henne tror jag för hon är så fruktans värt envis och jag stör mig på alla sär skrivningar att jag kommer blev galen men det får jag levat me för hämnas måste mann göraa

teilnehmen an + dativ

Slipz paddi
padd zlips
hon har min råwsa slips

nej nu får det vara nog, jag bryter ihop av detta hemska språk. Usch, usch, usch!
Det är fruktansvärt, vedervärdighet, men nödvändigt för att hämnas

Sluta blinka!

2009-03-02T09:57:00.000-08:00
Sluta blinka, jag ser dig.

Tillbakalutad i skrivbordsstolen. Trött som få fast ändå inte sömnig. Radio är skumt, var evigheter sedan jag lyssnade på det. Ja, jag bojkottade radio ett tag för att jag ogillar den. Men jag kan erkänna att ibland är det härligt. Jag borde egentligen göra engelska grammatik men försöker komma på alla anledningar för att övertala mig att jag inte behöver plugga. *detta är en test av sveriges radio... bla bla.. du ska inte vidta några återgärder om du hör detta medelande för det är ett test* If I were a boy blev just avbruten på radio... så nu tappade jag tråden på vart jag var men det skiter jag i. Jag har bestämt mig att bara skriva detta inlägget utan att fundera så mycket som jag brukar annars för det orkar jag inte idag. Det är därför det kommer bli så skumt tror jag, men du behöver ju inte läsa. If I were a boy... jo det hade kanske varit bra. Eller inte. Jag vet inte. Bryr mig inte. Fattar inte varför folk lägger så mycket vikt på kön. Oh I whish I were a punkrocker kom nu. Alla hatar den låten för att den är så uttjatad men jag tycker om den. Den är härlig, jag lärde mig den utantill när den kom. Tror den inte är så uttjatad för mig för att jag inte lyssnade på radio när den var populär. "I was born to late to a world that dosn't care" - så känner jag. I en stad där dammet lagt sig som ett täcke och man får vada upp till midjan i dammtussar. Nu tjatar jag om det vanliga igen, men det är för att jag inte har något nytt att komma med. Jag har sagt det mesta som man måste säga. För min blogg kommer inte bli någon uppradning av vilka kläder jag köpte och vilket läppglans som är bäst så vill ni läsa om sånt så kan ni ju kolla på veckorevyns huvudbimbos blogg eller något. Jag menar hur kul är det att höra om kändisarna som kysste varandra och kysste varandras mammor? orka -.-

Men jag tänker ändå skriva vad jag gjort idag så kan ni ju säga om det är sånt ni vill läsa. kul kul...

Bla bla bla idag har jag *sockersöt röst med nedlåtande ton och smackande med tungan efter vartannat ord* :

typ bla bla bla ingenting *blinka* , köpt muffins, vart i skolan och.. tja.. jag vet inte ^^

Spy åt vänster, eller höger om du hellre föredrar det... fattar ni vad jag menar nu? Vemfan vill läsa sånt? Inte jag iallafall. Däför tänker jag informera om helt onödiga saker för att irritera alla; jag har en slinga rött löshår uppsatt i luggen idag, jag så som Lilla Tiger har kaktusar i fönstret som jag aldrig vattnar, idag bestämde Alexandra och Daniel att jag måste hålla i Ambasaden för Alternativa på Agneberg(haha förkortningen blir AAA), min mobil piper för att jag fått ett sms... tror det är från Legoflickan, jag gör inte engelska grammatik, smset var från Legoflickan, jag har en vattenflaska med gul kork på mitt bord.

Den vattenflaskan får mig att tänka på det hydrologiska kretsloppet (hydrologi för er som inte vet är läran om vatten) Det har etsat fast sig i mitt huvud. Geografi är livsfarligt och låten som spelas på radio är värdelöst. Radio är värdelöst allt för ofta för att jag ska kunna förstå hur folk kan lyssna på det. Ifall någon undrar så har jag glömt av vad jag skrev i början av detta inlägget. Kul att jag har bra minne. Fast ärligt talat har jag ganska bra minne... vet du vad jag minns? Jag minns gröna stövlar och vattenpölar. Plask. Stamp. Redan då började jag klampa sönder världen. Jag är så himla snäll ibland. (ärligt talat, den som har läst hitner måste vara galen. Ja jag påstår att du är galen. Du är knäpp! Nästan lika knäpp som mig som skriver detta. Men om vi är galna och blir inspärrade på psykhem och måste ha dyra psykologer som försöker prata förstånd med oss så ökar vi BNP Säkert ett effektivt sätt att öka brutto national produktionen)

Jag vill gå på bio, eller åka skridskor. (bara för att jag är bäst på att byta ämne). Helst vill jag åka skridskor, flyga fram över isen. Eller kanske inte. Ännu hellre vill jag att det ska bli vår, på riktigt, inget slask på vägarna. Se blommorna spricka upp och dansa som små moln över gatorna. Klaga inte på att jag säger att blommor dansar. Om jag vill säga att blommorna kan dansa så tänker jag göra det. Om jag vill kasta ägg på pensionärer kanske jag inte gör det för då kommer säkert folket från psykhemmet och hämtar mig för att öka BNP, vad vet jag?

Nu klagar Legoflickan på att jag är osocial på sms, tönt på henne. Jag är faktiskt fullt upptagen med att försöka att inte låtsas om engelska grammatik och istället skriva meninglösa saker på en blogg som ingen läser ändå. Så det så. Fast jag förstår henne, för jag är osocial. Tönt på mig. Tönt på dig som läser detta. Ni är alla töntar. Alla ni som inte är idioter då. Ni är alla små idioter, jag hatar er. Hata, hatisk, sarkastisk, tyken, hånfull, elak, ond.

Kan du sluta blinka sådär fånigt. Tro inte att jag inte ser dig.
Jag kommer hålla koll på dig och ditt blinkande nu, bara så att du vet...

Nu börjar jag inse att jag borde plugga. IGNORERA. Fint väder vi har idag. Molnet över vår stad är lite extra grått. Åh vad underbart det är att bo i en håla där alla känner alla. Åh vad underbart det är med skor som läcker in. Åh vad underbart det är med läxor. (den som inte känner ironin vibrera genom luften är dum i huvudet. För det är serverat på ett fat för att slå dig i magen. Jag är bra på att slåss med ord)

Men sa jag inte åt dig att sluta blinka? Va? Nu får du faktiskt ta och ge dig innan jag blir förbannad! Hur svårt kan det vara? Det står till och med som rubrik din amöba. Iq urblåst badboll.

Nej nu får det vara nog, du blinkar för mycket. Jag tänker inte skriva ett ord till.
Jag ska klippa av dina ögonfransar.

Kärlek och Hat
// den bäste